Vaknade i morse av en barnarm i ansiktet och en hund i armhålan. Undrade hur mycket bubbel jag drack under gårdagens event med tanke på att jag inte har något minne whats so ever av att yngsta sonen kom in till oss i natt. Var hemma från gårdagens IMS redan vid 19 så det var inte bubblet som spökade, snarare att vi pressade Game of Thrones fram till midnatt och sen var ute med armhålshunden fram till närmare 00.30. Spådde i kaffet att det här kommer bli en härlig dag. Det blev det till en start... Började dagen med det bortglömda gynekologbesöket från igår. Struntade i att boka en taxi och tvingade min man att köra mig till Danderyd där gynmottagningen ligger. Blev anvisade i rummet och ombedd att klä av mig. En normal person hade slutat skriva här och gått vidare med dagen, men nej, det tänker jag absolut inte göra. Följande dialog utspelade sig: Gynekologen Hildur: Tycker du det är obehagligt att göra gynekologundersökningar? Jag: Nej....tycker du? GH: nej detta är ju det vackraste och heligaste vi har. SIDOSPÅR: Detta leder mig till ett annat minne av en annan gynekologundersökning som jag absolut inte kan utesluta här. Den gynekologen låg på våning 17 i höghuset i Nacka forum. Gynekologstolen var där likdom ställd så att alla patienter kunde se den fantastiska utsikten, vilket jag påpekade för att jag av någon galen anledning tydligen måste småprata med läkare när dom är nere och joxar runt i livmoderområdet. "Gud vilken fantastisk utsikt" sa jag. Kvinnan mellan mina ben tittade upp och sa "inte här". Skitkul sagt på riktigt, och jag hoppas såklart att hon inte tyckte det hundra procent. Tillbaka till idag: GH: Jag brukar ge en spegel till alla kvinnor! Jag: eh...okej? GH: Brukar du använda spegel på dig själv? Jag: Eh, alltså, näe, eh, jag VET ju hur jag ser ut men...? (är det någon som glor sig själv med spegel mellan bena kontinuerligt undrar jag? Okej om man skadar sig eller det händer något häftigt där nere, men om det är en vanlig dag och allt känns som det ska så laddar jag ju inte upp med spegel och fredagsmys när barnen dragit till skolan och mannen till jobbet!) GH: Jag brukar i alla fall erbjuda att alla får vara med och se vad som händer! (detta är ju ett fantastiskt erbjudande, att bli inbjuden i sin egen undersökning) Jag: Okej? (tar spegeln, ger det en snabb titt, konstaterar att det ser likadant ut som senaste gången) GH: du vill inte vara med under hela undersökningen? Jag: Nej, det går bra, tack för erbjudandet. Sen gjorde hon vad som behövde göras. Snacket om fina slemhinnor och annat gossigt sades. Vi tittade omkring med ultraljud i livmodern och konstaterade att allt var som det skulle. [caption id="attachment_690" align="aligncenter" width="3024"] Where the magic happened...[/caption] Jag och min livmoder hoppade ut från gynkan och hoppade på tunnelbanan vidare in till stan. Utnyttjade tiden maximalt och hade ett teamsmöte med en kund på t-banan. [caption id="attachment_696" align="aligncenter" width="1170"] Magda och Minna från Nigab, Marika i Kalmar och jag i rulltrappan på Östermalms t-banestation. Perfekt plats att ha teamsmöte på.[/caption] Drog vidare till Yogayama och köpte 3 stycken bananbröd, varav jag pressade ett i farten, och gick vidare och fick äntligen träffa Malin som åkt in och ut på sjukhuset senaste veckorna. Hon har äntligen fått bekräftat att det är hjärnhinneinflammation. Förhoppningsvis kommer hon bli bättre snart. Lämnade bananbrödet och slängde mig in i en taxi mot Södermalm. [caption id="attachment_697" align="aligncenter" width="3024"] Älskade älskade Malin. Hoppas du får bli frisk snart. Sån otrolig otur du har haft med sjukdomar dom senaste åren. 2023 blir ditt år, det sa också kaffet till mig i morse.[/caption] Nu kan man tro att jag hade ännu ett viktigt möte, vilket det iof var då det handlar om mig-tid. Hade en tid bokad efter sommaren på Klinike för att göra PRX (googla det, det är livets bästa behandling för huden om man nu bryr sig om sånt) tiden har flyttats då det inte fungerat med mitt livsschema. Idag fungerade det inte heller men det gav jag fan i och tog mig dit ändå. PRX´n tar ungefär en halvtimma. Men det är en halvtimma av jag-tid, utan dator, utan mobil, utan massa prat (förutom att jag snackar massor med underbara Frida som utför behandlingen på mig) men när själva behandlingen är över så la hon på mig en filt, sänkte ner belysningen och lämnade mig i rummet i 10 minuter själv, med en sval mask över ansiktet och härligt lugnande pling-plong-musik i högtalarna. [caption id="attachment_700" align="aligncenter" width="2316"] Klassisk liggvila i väntrummet innan PRX[/caption] [caption id="attachment_698" align="aligncenter" width="2062"] Klassisk efter-prx-mask-på-vila.[/caption] [caption id="attachment_702" align="aligncenter" width="3024"] Klassiska-efter-prx-bilden med GLOWET![/caption] Hoppade ut ur lugnet och kastade mig in i en taxi mot DN-skrapan då jag hade ett möte med tidningen Amelia iom att bloggen ligger hos dem och att jag ska skriva i både Amelia och Topphälsa i framtiden (här kommer jag att behöva era smarta inputs inom kort...återkommer till det) [caption id="attachment_699" align="aligncenter" width="4032"] Effektiv jobbtid spenderat i taxi och t-bana under dagen: 1,5 timmar.[/caption] Sidospår: Efter mötet med Amelia var en poddstudio bokad till kl 17 då fredagens avsnitt av Mitt i Livet skulle spelas in med 2 eminenta gäster, dvs min man Marcus och vår bästa vän Pontus. Dom var veckans gäster då Malin fortfarande är för dålig för att orka podda helt enkelt. Och om du frågar mig som är hobbydoktor så är det nog bra att vila sig när hjärnan är inflammerad. Står i receptionen för att ringa ner Amelia-teamet när min Marcus ringer och berättar att Oscar gjort sig illa på gympan i skolan och att dom är på väg till akuten! Hade möte med Amelias redaktion och pratade framtida jobb innan jag åter igen kastade mig in i en taxi för att åka hem till sonen som var hemma. [caption id="attachment_701" align="aligncenter" width="4032"] Möte med Åsa, sjuka Sara på länk och Johanna från Amelia.[/caption] Väl hemma hos lilla sonen: I med någon form av föda (yoghurt och chokladpuffar fyllda med socker) skjutsa honom till fotbollsträningen och sen åka till akuten och byta av Marcus som då suttit med Oscar där i 3 timmar. Åkte förbi mataffären och köpte på mig vindruvor, munkar och kexchoklad, sånt som behövs om du är 12 år, har gjort illa nyckelbenet och ska spendera kvällen på akuten. När vi satt och väntade på röntgen sa Oscar "OM det är brutet, får jag vara hemma från skolan då" Jag tittade på honom, skakade på huvudet och tryckte sonens ena kexchoklad till middag. Nyckelbenet röntgades...men innan fick röntgenläkaren fick snällt vänta på Oscar som hade egentid på sjukhusets toalett. Fick beskedet att inget var av eller hade spruckit och åkte hem för att nu ta igen massa jobb som missats under dagen pga underliv, vän-date, egentid, jobbmöten, barnfix, skjutsande, stödhandling och sjukhushäng. En härlig onsdag med inslag av oväntade händelser. I morgon väntar ett ribbåtsfärd och skärgårdslunch. Herregud så jobbigt. All kärlek till er, vill ni ge kärlek tillbaka så tryck på hjärtat.