Jag hade en sån inihelvetisk ångest för någon vecka sedan. Det var 28 grader varmt, jag och min man Marcus var tvungna att jobba, och under tiden vi satt på övervåningen och lekte kontor så hängde våra barn Oscar och Douglas i källaren och spelade spel i 2 dygn typ. Ni förstår såklart men jag vill ändå vara övertydlig: spelen som spelades var naturligtvis inte gamla hederliga brädspel utan vi snackar typ 10 timmar framför en skärm. Sånt skapar ångest hos mig. Skickade det här meddelandet till mannen som var snabb på att stilla min oro med att vi faktiskt har gjort saker och att sommaren långt ifrån är slut. Jag älskar också listan som Dogge kompletterade med vad han faktiskt vill göra på sommaren. Det enda som egentligen blir svårt att genomföra är att ge Dogges gudfar en haircut pga han har inget hår...men det kan vi nog lösa på annat sätt. Jag vill att våra kids ska minnas sommaren som jag minns det, smultron på ett grässtrå, bad i solnedgången, Morden i Midsomer, kvällsfiske på bryggan... ni vet sånt som många barn jäspar åt men som jag ändå tror att dom kommer uppskatta när dom blir äldre och ser tillbaka... Så nu jäklar säger jag bara, nu fiskar vi i solnedgången, plockar bär i soluppgången, hoppar jämfota på en äng, badar och gör saker jag tror barnen tycker är kul! Halva sommaren har gått vilket betyder att det finns massor av tid att skapa sommarminnen på. Kram
