Alltså, vi har nästan blivit med pool. ALLTID i mitt liv har jag sagt "nej, verkligen inte" när frågan om ett spabad har kommit upp. Pool - ja, spabad - nej. Varför? Pga så satans fult. Jag har nu köpt det fulaste som finns att köpa till familjen. SE DET SOM EN SOMMARPRESENT skrek jag till barnen när jag presenterade vårt nya skitfula uppblåsbara spabad. Det är så fult så jag kräks, det står gömt i en annan väldigt mysig plats i trädgården, men den står där för att den inte ska synas och för att vår altan med största sannolikhet inte skulle hålla för 1.3 ton. Däremot så fyller den sin funktion, och det är väldigt härligt att barnen härjar runt i denna och kan svalka sig när det är för varmt om dagarna och jag och Marcus kan värma oss på kvällarna när det börjar bli svalt. Varje gång vi sitter i den säger vi "vi måste köpa ett hus med pool". Jag svarar ja på det, det måste vi faktiskt, någon dag. Men fram tills dess är det vårt fula uppblåsbara spabad som gäller. Det sjukaste i detta är att jag efter första "doppet" sa till Marcus - jo jag tänker uppe på altanen, där skulle vi ju kunna lägga ner ett spabad i golvhöjd, alltså ett sånt där riktigt som vi kan sitta i ett gäng. Det känns i alla fall att den som står först i kön att erkänna när hon har fel är jag. Spabad är nice. Men fult. Hepp.
