Vård av barn! "Jag kan vara hemma med Douglas i morgon" hör jag mig själv säga till Marcus! "Det går bra, han kan sova länge och jag kan jobba igenom alla mina saker som ligger och släpar och som jag inte hunnit med". Mmmm för precis så är det ju att vara hemma och vårda ett barn. För det första så tar barn aldrig sovmorgon när en vill att dom ska sova länge. Då vaknar dom supertidigt. Ungefär faktiskt vid samma tid som vi brukar väcka honom när han ska till skolan. Den enda skillnaden då är att vi får kämpa upp honom för att han ska komma upp. Men när han är hemma, och får sova länge, nej men då vaknar han tidigt och är PIGG!?? Vafan? Det är heller inte skitmysigt att sitta och jobba till ljudet av Youtube. Det beror såklart på vilket ljud på Youtube du har som bakgrundsbrus. Meditation är ett ljud som skulle vara härligt! Bakgrundsljudet av manliga youtubers som är någonstans runt 20 och rikast i världen, som gallskriker när dom släpper ner en brödrost från 45 meters höjd rakt ner på en yxa, och då låter som att det är det "most fucking insane stuff EVER bro!" är inte behagligt. Sen är det det här med måltiderna också. Jag tror jag har serverat 6 hittills. Frukost. Mellis. Glass. Pepparkakor. Lunch. Komplettering till lunch. Kompletteringen till lunchen var mitt eget fel då han fick 2 skivor formfranska med 2 skivor ost som jag la i våggeljärnet och skrek "crouqe monsieur" minus allt i köket" och insåg sen att det var alldeles för näringsfattigt och stekte på lite bacon och kokade broccoli. Och varje gång jag försöker börja jobba så kallar han på mig: "Mamma, om jag dog skulle du bli ledsen då?" - Mmmmm det skulle jag.,,, "Mamma, vem älskar du mest, mig eller Sture (hunden)" - Dig gubben.... "Mamma vaddå hatar du Sture?" - Nej men jag älskar dig mer... "Mamma VADDÅ vill du att Sture ska DÖ?" - Neeeej.... "Mamma, hur många sugproppar har en bläckfisk"....Och så håller det på sådär... Men sen kommer han krypandes upp i soffan, lägger sitt gosiga lilla nio-åriga ansikte tätt mot mitt och säger bara "mamma". Ja, då blev liksom den här arbetsdagen bäst ändå. Jag springer gärna 50 vändor till och jag lyssnar gärna på skrikande pubertala galningar och serverar glass varannan timme och svarar på funderingar som bubblar. För i det där ordet, det där lilla ordet, "mamma" så ligger det så mycket kärlek, så mycket tacksamhet, så mycket trygghet så jag smäller av. Hoppas nästan på vab i morgon igen. //mamma
