Vilken dag i Tännäskröket. Vilket väder. Solen, jag älskar dig. Låter bilderna tala för sig själv. Kan bara säga att vi har haft en HELT fantastisk första dag....bortsett från det där brytet då. Här menar jag inte en kroppsdel, även om jag stundtals i stundens frustration önskade att något kunde brytas. Vår minsta är väldigt bestämd. Har han bestämt sig för något så är det så. Punkt. Detta gäller även att han starkt ogillar all form av sylt trots att han älskar bär och socker, men han.har.bestämt.sig!Det var 1 år sedan han åkte skidor sist, och igår bestämde han sig för att "näe, jag vill inte och jag vågar inte åka vare sig lift eller skidor". Jag som i dessa stunder kan bli oproffsigt provocerad kan absolut slänga ur mig saker som "jaha, jamen då åker vi hem till Stockholm igen då, GU.VA.KUL!!!!!" Igår hejdade jag mig och det enda jag sa egentligen var att "jaha, men då står vi väl här då, HELT stilla nedanför backen, FRAM till klockan 16 då liftarna stänger, JA.VA.KUL (med extra kraft i ordet kul så alla inblandade förstår att det är 100% ironi vi har att handskas med här)!!!!" När vår vän Hans kom förbi för att göra ett försök av uppmuntran genom att lägga en high five till sonen förstod jag att jag skulle förlora detta iom att avkomman inte rörde en fena, när jag av den anledningen frågade honom varför han trilskades så svarade han att jag ju hade sagt att han skulle vara helt still. Mannen fick ta och ta över övertalandet och jag åkte några varv med den andra sonen som var hur lycklig som helst. Efter ytterligare någon timme kom jag ner "baslägret" och såg att mannen och sonen var på väg till barnbacken och upp i knappliften. Jag stod nedanför och tittade på i smyg och med hög puls. När sonen hoppat av knappliften halvvägs så började han glida bakåt. HÄR kan ALLT förändras, ett misslyckande i det här stadiet nu kan få ALLT att falla omkull. Som tur kom mannen ikapp och lyckades fånga sonen innan han gled ut i skogsbrynet. Han åkte ner och tog en tur upp igen, åkte ner och nu kändes det som att vi var på banan igen. Nästa moment var nu att ta oss från ena berget i Tännäskröket till andra berget. Lite längre backar och många snälla backar för dom personer som helt plötsligt bestämt sig för att hen kommer att dö om hen åker skidor pga det är det mest livsfarliga som en person kan utsätta sig för. Mellan bergen går en släplift / knapplift som drar dig mellan bergen. ALLT gick så bra så bra, tills det kom en liten liten "kulle" i det annars raka spåret vi färdades på. Och ni vet ju att åker man ner för en kulle med en knapplift mellan benen och åker snabbare än liftens egna fart så behöver du "dra ut" liften mellan benen (låter ju helt sjukt när jag skriver så och ni förstår ju att det absolut inte är så jag menar) för att glida förbi och sen därefter koppla på igen. Om man inte gör så så brukar fallet vara ett faktum. Jag och mannen ryser av skräck och ser hur allt faller, inklusive vår skidsemester, när sonen ramlar och lägger sig på marken och skriker ut sin besvikelse. Tillbaka på ruta 1 igen. Det fina med barn och det fina med föräldrar är att när vi får en positiv distraktion så brukar sånt som tidigare upptagit hela ens existens, som magi försvinna. Vid lunch samlades vi alla vid basecamp vid restaurang Arran där en eld ständigt hålls vid liv och där en otroligt härlig plats är uppbyggd för alla skidåkare som vill grilla medhavd lunch, den grillade korven vi hade aldrig smakat bättre. Intill grillplatsen finns två getter, Helium och Lillemor. Två tämligen kelsjuka getter. Vår son ÄLSKAR djur. När han såg getterna blev det annat ljud i skällan om en säger så. Allt hemskt trauma han upplevt tidigare blåstes bort. Han hängde med getterna, hittade en gigantisk snöhög, grävde en grotta och levde livet. Att som arg förälder se detta, sittandes i solen, ätandes en underbar korv, då försvinner allt och allt ont blir till godo. Efter lunchen gick ett gäng av barnen hem (läs våra barn) och vi kunde åka utan att behöva tänka på att kratta vägen för en annan person. På eftermiddagen satte vi oss i solen på restaurang Arran och njöt av en Aperol Spritz. Solen sken, dagen var fantastisk, och barn som tidigare gått hem kom och möttes upp och hängde med oss i solen. Helt underbart magiskt. Älskade dag. Nu, skidsemester en vecka framåt. Ska bli intressant att se när sonen kommer på att han älskar skidåkning igen. Kram
