Jäklar vad kaxig jag var igår när jag vaknade upp till klarblå himmel, fågelkvitter och en helt vindstilla värld utanför dörren. "vaddå snöstorm hö hö hö" sa jag hela dagen igår när jag skuttade fram på torra gator inne i city. På kvällen var vi inbjudna för provmiddag på en ny helt magisk restaurang på Södermalm, Freyjas, och på vägen dit började snön liksom bete sig ambivalent, ni vet när den snöar uppåt och sen neråt, dyker upp från höger för att sen ändra sig och blåser rakt in i nacken från vänster, lurar på bakifrån för att sen chocka dig med att komma med full kraft framifrån rakt in i fejset som ett jäkla slagträ. Smet in på Freyjas och glömde bort utanför för en stund. [caption id="attachment_2060" align="aligncenter" width="4032"] Hissbild är alltid ett måste i en hiss med spegel.[/caption] [caption id="attachment_2066" align="aligncenter" width="4032"] Tillsammans med Elina och Malin[/caption] [caption id="attachment_2068" align="aligncenter" width="4032"] Utsikt från toalett är alltid ett bra sätt att inte stressa ett toalettbesök.[/caption] I morse när vi vaknade och tittade ut genom fönstret så kunde vi snabbt konstatera att det ambivalenta vädret fortfarande pågick. Och som det hade pågått under hela natten, infarten, bilen, vägarna var inbäddad i ett vitt tjockt snötäcke och vädret fortsatte sin neråt, uppåt, höger, vänster, bakifrån och framifrån stil. Kikade in på SL-appen som ganska snabbt informerade att alla bussar från Nacka var inställda pga snö. Det är så otroligt fascinerade det här med snö, hur det kan lamslå så många Stockholmare, varje gång undrar jag hur dom beter sig i Norrland när dom överraskas av 25 cm snö? Rykten säger att när det blir minus 300 grader och jordens befolkning dör så blir norrlänningarna ensamma kvar på jordens yta. [caption id="attachment_2069" align="aligncenter" width="1170"] Bilden är falsk och speglar en osanning av lycka.[/caption] Dagen har mao spenderats hemma, alltså hela familjen då bilen och vägarna i vårt område var så igensnöade så det hade varit en komplett fara att över huvudtaget ge sig ut. En lastbil gjorde det och hamnade i grannens häck, där stod den en längre tid, det var spännande att se. Jag själv hade utbildning på jobbet men fick ta den hemifrån vilket inte alls var optimalt med två avkommor som var överlyckliga att slippa skolan dagen till ära. Vid ett tillfälle i mötet kändes det som om jag hade en stroke när jag skulle svara på en fråga då barnen och alla djuren höll på med någon form av Robinsontävling på mattan i vardagsrummet 1,5 meter ifrån min utbildning. När arbetsdagen var över tvingade Marcus oss att gemensamt skotta uppfarten. Detta är vanligen en av hans favoritsyssla men då han för några dagar sedan halkade på samma uppfart och landade på ett revben, som kanske gick av lite eller i alla fall blev skadat så tvingade han oss iom att han själv inte kan. Barnen mutade han med middag från McDonalds, vad jag fick för behållning av det förutom snö i skorna har jag inte en aning om men jag misstänker att Marcus stod och njöt lite i snöstormen över hans skadade revben. Snön fortsätter falla, i morgon har jag massor av roliga möten på schemat, kommer med största sannolikhet ha massiv träningsvärk i armarna efter snöskottningen så jag kommer ha svårt att lyfta vinglaset jag ska inta med en vän i morgon. Jag fyller år på fredag och Marcus har frågat mig tusen gånger vad jag önskar mig i födelsedagspresent, tusen gånger har jag sagt att jag inte önskar mig något, men tror jag har ändrat mig och kommer svara en snöslunga nästa gång han frågar. I alla fall glad att jag inte är en hund när snösmockan slår till.
