Suttit inne i 2 dygn nu men känns som 2 veckor minst. Igår var ju hela familjen hemma pga en med studiedag, en med halsont och två föräldrar som har möjlighet att jobba från hemmets inte alltid så lugna vrå. Det här med vabb får en att lite känna att livet liksom pågår där ute under tiden du själv leker serveringspersonal och uppassare. Jag vaknade av att stora sonen badade på morgonen för det tyckte han att det fanns tid för. Efter det uppvaknandet steg jag upp och bryggde en underbar stor varm kopp med kaffe. Jag har blivit så pass gammal att jag längtar när jag går och lägger mig till att vakna igen så jag kan sitta där i soffan, med min supermjuka morgonrock och dricka kaffe och stirra tomt ut i luften och meditera med öppna ögon och min kaffekopp. Men inte idag. Kaffebryggaren hann precis ta sin sista suck innan jag insåg att både min stora son och min man önskade skjuts av mig till skola och båt för att ta sig till dagens jobb. Tog fram en sån där hårdplast mugg med målade zebror på och lock, för att fylla den med mitt morgonkaffe, och med den zebramuggen försvann också min efterlängtade morgonstund. Kom hem igen, då skulle den yngsta sonen som fortfarande är sjuk utfodras. Puffar och rostat bröd med nutella stod på det här hotellets meny den här morgonen. Det är supermycket socker i Nutella jag vet, men här fanns det inte tid för en presentation om kostcirkeln med allt vad det innebär. Serverade detta och satte mig till rätta för att börja jobba. Det är lite svårt att jobba med en sällskapssjuk nioåring i hemmet som tittar på YouTube några centimeter från mitt huvud i soffan. Addera en hund som alltid är kissnödig eller har andra behov att uträtta så fort jag satt mig bekvämt. Ingen kan stirra på en som en kissnödig hund kan. Gick rundan med hunden i regn. Jag älskar inte att rasta hund i regn. Speciellt inte när hunden kommer in efteråt och springer ett varv med sina tassar över vår vita soffa. Notering till mig själv och alla som väljer att skaffa barn och djur: skaffa aldrig en vit soffa, det är så onödigt för den är aldrig riktigt vit. Kollade på "Den goda dinosaurien" med sonen samtidigt som jag jobbade. Grät ungefär 10 gånger som alltid när jag ser den filmen. Pratade med en person som frågade om jag var förkyld? Nej jag har gråtit sa jag, men förklarade det inte mer ingående än så vilket jag i efterhand kom på kanske var lite dumt. Lagade pannkakor. Serverade pannkakor. "Kan vi gå en Pokémon promenad" sa halsont-sonen och tittade på mig med glad min. En mamma kan aldrig neka en son som VILL gå ut utomhus. Gick vad som kändes som flera kilometer för att hitta en speciell "shiny" Pokémon men just nu fanns det bara "vatten Pokémon ute" i och med att regnet föll från himlen. "Om vi går omkring tills det slutar regna så kommer det nya Pokémon" sa sonen. Kollade väderappen och insåg att regnet var ihållande i flera timmar till. Så vi gick in. Jobbade. Bryggde en kopp kaffe. Eftermiddagskaffet är också en fin kopp. Tittade på klockan och insåg att skit också, sonen slutar snart och måste hämtas. Kastade mig in i bilen och körde till skolan. Märkte när jag kom fram att jag varit lite väl tidsnegativ och hade 10 minuter till godo innan han slutade. Fick feeling och gav mig själv egentid inne på Coop och hamnade vid tacohyllan och kände att "jag behöver en mexikansk afton med allt vad det innebär". Handlade allt i tacoväg som Coop hade att erbjuda och slängde ner ett gäng Corona i varukorgen. Plockade upp sonen och åkte hem. Nästan hemma fick jag ett meddelande från mannen "jag är på båten nu" Sladdade till hemma, slängde av sonen nästan i farten. Backade ut bilen och åkte tillbaka till sonens skola där båten kommer in och hämtade upp mannen vid båten. Puh... Om det förtjänades en tisdagsmargarita? Lyxade till det med en saltkant och chilliflakes. Visade sig att chilliflakesen brann som lava i munnen, men så värt efter denna dag. Ansträngde mig för att skapa ett stämningsfullt middagsbord. Det ligger en strumpa på bordet vilket jag märkte efter bilden tagits. Bad äldsta sonen duka bordet efter jag ställt fram maten. Va fint det blev. Efter middags atmosfären. Också meditativ. Vi släppte som vanligt ett tisdagsavsnitt av Mitt i livet podden idag. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Mitt I Livet Podden (@mittilivetpodden) Malin är tyvärr fortfarande väldigt dålig och dessa avsnitt är förbandade. Har planerat 2 otroligt härliga kvinnor till på fredag. Håll utkik säger jag bara. Ingen kan ju någonsin ersätta älskade bästa Malin, men så länge hon behöver vila så blandar vi in härliga gäster i podden, och dessa två är HELT magiska kan jag lova. Tack tisdag för att du fick mig att uppskatta och värna och vardagsglädjen i vardagskaoset. Hoppas du haft en underbar tisdag, och vill du så blir jag som vanligt löjligt glad över både kommentarer och om du trycker på hjärtat här nere till höger. Må väl och hoppas kaffet smakar gott i morgon. Kram
