Aldrig någonsin kunde jag tro att jag skulle befinna mig där jag är just nu. Hade någon frågat mig för 14 år sedan hade jag skakat på huvudet och skrattat i tvekan att jag skulle kunna hålla något vid liv så länge. Jag har varit mamma i 14 år idag. Jag vill ge ett stort tack till mig själv, men även till min son som är en sån jäkla kanonkille. Vi ät otroligt lika, men jag är överlycklig att han inte är ett dugg lik mig som jag var som 14-åring, jag hade nämligen aldrig stått ut med honom då. Den här 14-åringen, min son alltså, har däremot fått mitt intresse av mat, dvs det intresset jag fick för ca 15 år sedan då jag insåg att mat inte bara är något som ska stilla hunger, utan något som du faktiskt ska njuta av också. Jag är väldigt lycklig att jag slipper vänta på hans intresse, så vi kan njuta av detta tillsammans. Nu äter jag iof inte kött, men när Oscar sa att han ville gå ut och äta på någon restaurang med gott kött så tvekade jag inte längre än ca 5 sekunder innan jag kontaktat Johan Jureskog och frågat om han kunde lösa bord på AG till första fredagen efter löning, dvs Oscars 14-årsdag. And so he did. Jag lär mig väldigt mycket från min 14-åring. Det mest värdefulla jag kommer att ta med mig är att bara vara mig själv utan att bry mig om vad andra tycker. Och, jag ska också börja njuta av matupplevelser på ett avstressat sätt som Oscar gör. Han liksom lutar sig tillbaka, sluter ögonen och mmm-ar. Jäklar fantastiskt ju. Nu måste vi jobba upp 10-åringen också, han har en bit kvar att vandra när det kommer till mat. Han äter inte ny mat ofta utan kör på väldigt säkra kort "då vet jag vad jag får" har han sagt. Vid flertalet gånger har jag erbjudit honom pengar för att testa något nytt - han tvärvägrar. Han har tex aldrig smakat vare sig ketchup el sylt pga gillar inte hur det ser ut. När jag tänker efter så är det iof en rätt skön inställning, kanske borde anamma delar av den också faktiskt. Underbar dag, och helt fantastisk middag med familjen som varade mellan 17.30 och vi var hemma kl 20.00. Njutning i ca 2 timmar och sen hem till soffan. Även det livet ska jag börja anamma tror jag, otroligt underbart.
