Det är ju så jäkla lustigt detta, när man varit sjuk, legat på botten ett tag, och helt plötsligt börjar flyta uppåt och se ljuset i tunneln igen, så sker det något väldigt spännande i min kropp och hjärna. Jag förstår totalt att jag inte är ensam om detta men söker ändå någon form av bekräftelse att det jag upplever är en totalt normal känsla. Jag snackar om känslan att vilja ta över världen! Att googla vilket gym som har den bästa träningen eftersom jag i mina tankar helt plötsligt är redo att delta i dom olympiska spelen. Att planera ommålning av exakt alla rum och känna att en powerwalk på flera hundra mil samtidigt som jag söker exakt alla jobb som innefattar en VD-position baserat på att jag har så OTROLIGT mycket att bidra med på arbetsplatser omkring i Sverige. Allt detta samtidigt som jag spontant kokade ytterligare en batch av äppelmos utan att följa ett recept just för att det just nu bor en mästerkock på insidan av denna otroligt friska och energifulla människa. Det finns ju liksom en risk att man bränner ut sig eller tillfrisknar långsammare när man beter sig på det här sättet. Hur mår ni när ni ser ljuset i tunneln, beter ni er också som galna människor med storhetsvansinne? Snälla säg ja.
