Och där kom den, snösmockan. Och i vanlig ordning så slutar hela Stockholm att fungera. Jag älskar tanken på hur alla invånare norr om Uppsala tar sig för pannan, skrockar gott och undrar hur vi är funtade egentligen. Och det är ju faktiskt en totalt relevant fundering. Vi låg i framkant inför denna snösmocka, och när jag skriver "vi" så menar jag naturligtvis min man som både hade bytt vinterdäck och täckt igen det sista av dräneringen av vårt hus. Vi, till skillnad mot dom 150 personbilarna som stod i kö till Ica Maxis parkering där du kunnat byta däck i över en månad nu. Spännande hur dom tagit sig dit, förhoppningsvis utan att bränt över en eller två pensionärer eller en grupp med barn på vägen, typiskt Stockholmare va. Jag älskar när snösmockan lamslår Stockholm, känslan av maktlöshet är något som jag märkt att tar emot med varm öppen famn nu för tiden. Som tex att njuta av känslan att sätta mig på ett flygplan har istället för att lamslå mig av rädsla börjat ge mig en behaglig känsla av "jag kan inget göra, så jag gör ingenting" och tar tillfället i akt och njuter av att inte kunna göra annat än just det. Lite som när vi bodde i Spanien när coviden och lockdown kom. Jag kommer ihåg att vi hade vänner och bekanta som flydde till Sverige av olika anledningar men där många gjorde det för att bara känslan av att sitta instängd skrämde livet ur dem. Jag skulle ljuga om jag sa att jag njöt alla 63 dagar som instängda, men det var inte långt ifrån! Att någon annan bestämde att barnen inte fick gå i skolan (just den biten var väl iof det jag njöt av minst), att vi inte fick gå utanför dörren mer än att besöka matbutiken eller apoteket var så satans befriande. Att inte kunna göra alla normala "måsten" som i och för sig normalt är trevlig, som att tex alltid ha helgerna uppbokade, dom schemalagda träningspassen, luncher, promenader, aktiviteter, hänga, träffas, umgås jämt hela tiden, för det är lite så vår familj fungerar, vi gör alltid saker så fort vi är lediga. Att under dessa dagar vi satt i karantän bara göra det bästa av situationen och hänga med familjen var så satans fantastiskt! Om jag hade fått ändra på något så hade jag velat ha Sture vid den tidpunkten, bara för att hyra ut honom naturligtvis och tjänat massor av pengar. [caption id="attachment_1375" align="aligncenter" width="1170"] Dogges kalas när han fyllde 7 år. Inbjudna gäster: familjen[/caption] [caption id="attachment_1376" align="aligncenter" width="1170"] Påskafton, 12e april 2020 (vi låstes in 15e mars)[/caption] [caption id="attachment_1377" align="aligncenter" width="1170"] Tog vara på stunder..[/caption] [caption id="attachment_1378" align="aligncenter" width="1170"] Det var inte alltid superkul.[/caption] [caption id="attachment_1379" align="aligncenter" width="1170"] Ibland var en så uttråkat och ville få tiden att bara gå...[/caption] [caption id="attachment_1380" align="aligncenter" width="1170"] ...som ni kanske kunde förstå.[/caption] [caption id="attachment_1382" align="aligncenter" width="1157"] Facetimedejter med vänner både i Spanien och i Sverige blev vardagslyx. Här med Miche, Lina och Scooby[/caption] [caption id="attachment_1383" align="aligncenter" width="1170"] Facetimemiddag med Malin[/caption] [caption id="attachment_1384" align="aligncenter" width="1170"] Hemskola från 15e mars tom skolavslutning 20e juni. Jippi på den?[/caption] Jag minns också när snösmockan kom 2010, även då renoverade vi. Detta var en lägenhet (nr 2 i ordningen) på södermalm och bodde som nomader där det fanns plats under 3 månader. Just den här dagen bodde vi ute i svärfars hus på Värmdö. Vi vaknade en morgon och upptäckte att himlen hade levererat ungefär en meter nysnö under natten och att alla bussar in till stan var inställda. Det var på den tiden ingen normalt arbetande person hade en egen laptop, i bästa fall hade man en mobiltelefon. Den dagen spenderades med att jag och mannen "jobbade hemifrån", dvs vi gjorde inget alls pga kunde inte, och hängde tillsammans med Oscar som då var ungefär 1 år gammal. Det var världens bästa dag, vi eldade i öppna spisen, skottade snö, stirrade oss trötta på allt vitt och fascinerades över hur vackert så mycket snö kan vara. [caption id="attachment_1374" align="aligncenter" width="1296"] snösmockan 2010, av förklarliga själ bara bild inifrån.[/caption] Snösmockan från idag.. Vår son Oscar har sen i lördags pratat om skolan, att hans lärare sagt att om det kommer tillräckligt mycket snö så kan skolan stängas. Hans besvikelse var gigantisk i morse när han förstod att skolan var öppen precis som vanligt för dom som kunde ta sig dit, trots att alla bussar var inställda. Under tiden Oscar blev smartare i skolan så ägnade sig jag och mannen åt att putta bort tung snö från vår nyplanterade thujahäck och räddade delar av vårt plommonträd där stora grenar gått av pga tyngden från snön. Mannen har även skottat hela vår uppfart för att vi ska ha möjlighet att kunna ladda bilen och rensat resten av våra fruktträd från tusen kilo snö. Vid 10.30 kom ett samtal från Oscar, som aldrig någonsin varit lyckligare på rösten tidigare och informerade att dom tagit beslut om att stänga skolan. Han sa, jag citerar "åh HERREGUD, detta är den lyckligaste dagen i mitt LIV!!!". Efter det gick dom hem, i ungefär 3 kilometer till en vän, käkade gnocchi och var utomhus och lekte i 6 timmar. S.E.X.T.I.M.M.A.R! Maktlösheten att inte kunna åka hemifrån, att ha mannen hemma som en sexig best som gick bärsärk i trädgården i en kamp mot snön. Att hämta Douglas tidigare för att lärare och personal skulle ha möjlighet att ta sig hem till sina familjer i tid. Att tända en brasa inomhus, sitta i soffan och jobba lite mellan kraftarbetet som krävdes i trädgården (mest mannen då, inte jag lika mycket) ger en sån magisk känsla hos mig. Personligen skulle jag uppskatta om snön fortsatte falla med vansinne så att hela veckan tvingades ställas in. Jag älskar att min son åt gnocchi och var ute och lekte i 6 timmar, ungefär lika mycket han är utomhus och leker på en månad i november. [caption id="attachment_1386" align="aligncenter" width="4032"] Barnsquad i området.[/caption] [caption id="attachment_1385" align="aligncenter" width="3088"] Förjäkla mysigt ändå. Fick precis reda på att livet fortsätter som vanligt i morgon....för mig i alla fall. Får se hur det blir med skolorna. [/caption] Hoppas ni haft en fin dag och inte fastnat med sommardäcken i någon uppförsbacke eller slirat omkring i dåliga citysneakers i snömodden. Kanske bara 4 dagar kvar av detta vackra istället snösslasket som kommer infinna sig till helgen när plusgraderna kommer. Och tänk va magiskt det kan vara när någon annan tar beslut åt dig som du inte kan påverka. Nästan så jag önskar att skolorna är stängda i morgon så vi får uppleva lite karantän igen. Adjö.
