Halloj i söndagen. Hoppas ni haft en underbar helg. Det har vi! Min dröm för många år sedan var att bo i ett hus med en platt gräsmatta som var fylld med fruktträd. Där skulle jag gå omkring med förkläde och sjalett och plocka äpplen och andra fruktligheter och lägga ner dem i min fruktkorg. I vårt senaste hus hade vi noll fruktträd. Vi hade en rödvinbärsbuske som gav ungefär 1 dl bär varje sommar. Utöver det försökte jag odla mat i vårt lilla odlingsland som fick noll procent kärlek, vilket gjorde att det enda som överlevde där var mynta vilket gjorde att vi fick dricka oförskämda mängder med mojito varje gång vi skulle glänsa med hemodlat. Inte fy skam det heller naturligtvis, men bilden av en salongsberusad kvinna som skördar mynta i ett förkläde och sjalett är inte lika vacker som att strosa omkring rosenkindad i en äppellund. Nu har vi ju faktiskt ett hus med en tomt som har ett gäng äppelträd. Jag har haft så många planer under året hur jag ska baka äppelpajer och göra mos och andra matgrejer där huvudingrediensen är just äpplen. Men med takt att äpplena mognat så har dom stackarna i fin takt ramlat ner från sina grenar och landat på gräset och ruttnat. Igår fick vi nog och hämtade en must-press som finns i vår villaförening och plockade äpplen och pressade dem till must för fulla muggar. Även om det regnade på oss och både sjaletten och förklädet lös med sin frånvaro så kände vi oss lite som Mandelmans. Länk till stövlar Länk till pilejacka Länk till tights Nu kommer med största sannolikhet inte hela Sverige vallfärda till vår trädgård som Sveriges befolkning gjorde till Mandelmans, så grannsämjan står inte på spel för att främmande människor ränner omkring i vår trädgård. Men alltså jävlans så tillfredsställande det är att öppna kylen och på morgonen hälla upp äppeljuice som det jobbats för. Söndagkväll, jag och Marcus firar 17 år tillsammans idag. Inte som Mandelmans 30 år än så länge tillsammans, men vi siktar absolut på att nå 30 ihop och fortsätta framåt därifrån. Vi har firat dagen genom att gå på pokemonpromenad tillsammans med barnen. Därefter pluggade jag med Oscar, han har ett kemiprov i morgon (kom han på för en timme sedan) men boken var glömd i skolan. Under tiden som Marcus värmde på maten från gårdagens cykelfest (kommer mer info om den, antingen här eller i Mitt i livet -podden) så pluggade jag med Oscar. Om vi backar till gårdagen då jag skrev lite kring tankar här om huruvida jag och min son har adhd, så kan ni ju tänka er hur bra det gick för den här lilla studiecirkeln? Höjdpunkten var ändå när jag skulle förklara med mina händer vad ett grundämne är för något. Låt mig förklara: Ett grundämne är en samling materia (här tar jag min vänstra hand och håller upp pekfingret och tummen så dom möter varandra i en cirkel) Grundämnet innehåller bara en slags atomer (här håller jag upp höger pekfinger och för in pekfingret i cirkeln jag format med mitt vänstra pekfinger och tumme ) Och för att vara övertydlig så för jag höger pekfinger upprepande gånger fram och tillbaka in i cirkeln jag gjort av vänster pekfinger och tumme. Ni kan ju prova själva och fundera över vad det blir för gest! Sonen ramlade ner från fåtöljen i skratt och jag blev ändå lite förvånad över att barn 2022 använder samma handtecken som vi, tonåringar på 90-talet, för att gestalta samlag. Recept till världens godaste fiskgryta här (minus musslor då min man tror han dör om han äter det) Önskar er en underbar kväll. Ni får som vanligt gärna lämna ett hjärta och en kommentar om ni känner att ni vill göra den här kvinnan som firar ett makalöst fantastiskt förhållande idag, även om jag suger på att hjälpa mitt barn med hans läxor. Kram
