Kommer ni ihåg när en som precis nybliven förälder fick lämna BB med sitt nyfödda barn? Kommer ni ihåg känslan? Att stå där med sin lilla lilla sköra människa liggandes i det där jätte jättestora babyskyddet och nästan ropa till personalen "okej hallå, vi GÅR nu....men den hääär?" pekar på babyskyddet och tittar oroligt på sin partner och undrar - okej, dom släpper verkligen iväg oss!? märkligt. Det är liksom början på föräldraskapet, att någon bara släpper en vind för våg med en person som du förväntas att hålla vid liv. Gudskelov så går det i dom flesta fallen väldigt bra, även om det är en total utmaning i vissa lägen. Jag VET att vi är bra föräldrar. Vi gör nämligen sånt som är viktigt! Tex så ger vi dem (barnen) mat och vatten. Vi tvingar dem att tvätta sig i alla fall minst 1 gång per vecka (1 gång är målet och om det överskrids så är det en bonus) Vi är konsekventa med hot och mutor och inser att det är i princip den enda regeln som gäller för att få barnen åt det håll du vill..."om du INTE gör såhär så får du ingen veckopeng" (lägg huvudet lite på sned, titta på barnet med uppspärrade ögon och höjda ögonbryn ha gärna händerna i midjan för att påvisa bestämdhet) eller "Om du GÖR såhär så får du dubbel veckopeng" (tryck in huvudet lite mot halsen, ha uppspärrade ögon och le mycket med stängd eller öppen mun. Testa, men du måste ha rätt mängd av allt annars ser du bara galen ut) Ja, och utöver det så försöker vi ge dem massor av trygghet, konstant kärlek, pratar med dem om människors lika värde och att en kommer så mycket längre på godhet än ondska. Och så curlar vi dem förstås! Det begärs mycket av oss som föräldrar. Vi ska inte bara hålla barnen vid liv och forma dem till bra personer vi ska komma ihåg barnens ATP också! Jag vet inte riktigt vad APT står för, men jag kan tänka mig att det är något i stil med Allvarlig Panik Tillkommer - för oss föräldrar alltså. Nu har skolan börjat igen, och med det så kommer dom där jäkla APT dagarna...och som dom kommer, som en rejäl jäkla överraskning rakt i fejset bara. Här vill jag avbryta mig själv och säga att jag förstår varför dom finns och jag vet att det går bra att skriva in datumet i en kalender (om du är skapt så) Jag har nog missat alla APT-dagar i mitt vuxna liv som förälder. Precis som jag missar att Douglas ska på kalas på Yoump varannan vecka. Senast var i söndags faktiskt när vi satt sådär lite lagom bakfulla i Göteborg efter att ha kikat på Hellström. Kalasbarnets mamma hade varit så fantastisk att hon erbjudit sig att skjutsa Douglas till och från kalaset iom att vi inte var hemma. Jag vill tacka henne att hon hörde av sig ett par timmar innan så att vi på distans kunde be mormor (utan körkort) att väcka storebror så att han tillsammans med Douglas kunde cykla till Ica Maxi för att köpa en present som mormor sen fick slå in, så att vi sen kunde låtsas att vi haft full koll på läget. Jag vill minnas en APT som inträffade en iskall vinterdag någonstans när min yngsta son var 2,5 år gammal. Den skola mina barn gick i då var från förskolan upp till 3e plats. Vi hade alltså på den tiden lyxen att lämna och hämta bägge barnen på samma plats varje morgon. Jag jobbade då inne i city på Sveavägen, och började röra mig hemåt lite sådär så att jag kunde hämta barnen ganska lagom till 17.00 och sist i vanlig ordning. Från Sveavägen till barnens skola, dörr till dörr skulle jag säga att det tar ca 50 minuter, det kan gå på 42 men då har du riktigt flyt. Jag står på tunnelbanan och svettas inträngd bland hundratals andra introverta men ändå lite glada Stockholmare som njöt över att arbetsdagen var över. Klockan måste ha varit ganska exakt 15.59 när min telefon ringde RING RING RING. Ni vet när en tom hör på signalen att nu satan brinner det någonstans. Ah det är Jessi.. - VET DU OM ATT DET ÄR ATP IDAG? (pedagog med hög röst som ringer från skolan) Eh...alltså..naaaaa - DET MEDELADES VIA MAIL ELLER VIA SCHOOLSOFT ELLER VIA INFOMENTOR ELLER VIA INFOSOFT (eller vafan alla skolappar heter? Jag har försökt att byta min mail till äldsta sonens app i 1 läsår snart men har inte lyckats pga har prioriterat annat pga har tydligt svårt att hämta info och kommunicera med folk via appar så länge det inte är via instagram) Ah...okeej...jag är liiiite lite sen menjagärpåvägjaglovar (gör samma min som när jag mutar mina barn, dvs tryck in huvudet lite mot halsen, ha uppspärrade ögon och le mycket med stängd eller öppen mun) men ler alldeles mycket för att försöka övertyga pedagogen i andra sidan luren så att människorna runt omkring mig på t-banan tror att jag är galen. - Barnen från vänta UTOMHUS med en fritidspersonal som väntar med övriga barn vars föräldrar inte kommer i TID!!!! Ni fattar den allvarliga paniken som tillkom va. Vi det här laget har jag lyckats pressa mig ur tunnelbanan vid slussens t-banestation, sprungit ner till bussterminalen (detta var INNAN regeringen bestämde sig för att blåsa hela slussen och förvirra ALLA människor som ska försöka ta en buss till eller därifrån) sprang ner till bussterminalen och slängde mig in i första taxi och skrek bara rakt ut "KÖR!" 16.20 var jag på plats vid förskolan och skolan, och möttes av en inte supermunter människa som stod ute med mina barn på skolans parkering och i princip föste fram dem till mig 10 meter innan jag hunnit fram. Går fram för att ursäkta mig och märker redan innan jag kommit fram att min 2,5 åring absolut har bajsat på sig. Tittar på pedagogen som också känner till detta i en lite bedjande blick om jag inte kan få gå in på skolan och...nä. Tittar på sonen, tittar på bilen som står parkerad, vet att sonen nu ska tryckas ner i en jävligt trång bilbarnstol och kan bara tänka mig hur ohärligt detta kommer bli när jag sen ska packa ur honom ur vinteroverallen och göra det som krävs. Har inget alternativ, sätter stora sonen i fram för att beskona honom, trycker ner den lilla i den trånga bilbarnstolen, sätter mig i bilen, vevar ner alla bilrutor och låter den iskalla kylan sprida sig in i bilen och kör huttrande hem. Jag ska inte räkna upp alla gånger som sån här information flyger förbi mig. Som tex i morse då vi hade en bokad tid hos veterinären med hunden, tiden bokades igår eftersom den tid vi hade bokat igår morse missades pga ingen mindes detta och när vi väl kom dit klockan 09 i morse så visade det sig att vi var en vecka för tidiga. Eller den gången i våras då jag gick på ett föräldramöte i tron att det var det jag skulle på men det visade sig att jag var på ett föräldraråd där jag var en av dom ansvariga för sonens klass som i min tur skulle ha samlat in massa frågor från dom andra föräldrarna. Eller som idag, där sonen har ett föräldrarmöte som börjar om 16 minuter och jag fick reda på det för 4 minuter sedan och la över allt ansvar på min man som vanligt som nu såklart är på väg dit och räddar upp situationen som vanligt. Jag vet att vi har fått ett mail...eller jag tror det i alla fall, om yngsta sonens APT, jag har googlat nu, och för alla er som inte har en aning om vad det står för så står det för en "ArbetsPlatsTräff, som är ett forum för dialog och gemensamt arbete med frågor som rör verksamheten, dess utveckling samt arbetsmiljö och hälsa" dvs en fikarast? Ibland känner jag att jag är tillbaka på BB, fast i vuxen ålder, och undrar över det här med att det borde finnas barn-körkort. Det vore ju faktiskt briljant med tanke på hur många barn som far illa. Jag hoppas i så falla att dom inte lägger med frågor som: Lovar du dyrt och heligt att du ser till att komma ihåg alla möten som berör ditt barn på listan. Då är jag rökt. Tack för din tid, jag har saker att göra, tex äta chips och dricka vin i soffan nu när mannen tagit ansvar vilket är perfekt för då kan jag heller inte vare sig skjutsa eller hämta sonen från handbollen senare ikväll heller. En är ju inte helt dum i huvudet. Och, jag vill bara tillägga så det inte blir några missförstånd. Jag ÄLSKAR sonens pedagoger, även personen som nekade mig blöjbytet. Jag ÄLSKAR pedagoger i allmänhet som väljer att viga sitt liv åt att dagtid utbilda och ge våra barn trygghet. Jag fattar att APT inte är en fikarast, jag fattar att det är mig det är fel på men kan ni inte snälla anordna en ringkedja kvällen innan APT inträffar, i alla fall till dom som behöver det? Nedan ser du poser som du kan spara och öva på. Hotminen och mutminen. Varsågoda. [caption id="attachment_443" align="aligncenter" width="2160" alt="IMG_2398" height="2865"] Blicken är det viktigaste, kom ihåg det.[/caption] [caption id="attachment_444" align="aligncenter" width="2160" alt="IMG_2399" height="2865"] Se glad ut. Ni ser att det lätt kan gå överstyr så öva så ni inte skrämmer barna.[/caption]
