Att åka båt till jobbet är bland det bästa som finns. Det är varmt, välkomnande och dom serverar nybryggt kaffe med Ikaffe som tillval. Folk mår så bra av den här båten att dom t.o.m. ler mot varandra trots att vi alla är främlingar. Idag gick båten 08.41. För att komma till båten behöver jag springa nedför en lång lång trapp vid Kvarnholmen för att komma ner till kajen. Idag stod jag kl 08.39 på toppen av trappen och ser att båten glider in till kajen och jag tänker: jag hinner, dom kan ju inte åka innan utsatt avfärdstid. Det är ju rätt halt och kallt nu också, det har väl inte kunnat undgå någon? Så bara att springa nedför denna trapp är inte bara utmanande utan också med en fara för mitt liv. Ser att en kvinna som springer bara en 30 meter framför mig kommer med båten då jag pinnar på lite extra. Och precis när jag kommer fram till båten, 08:40, dvs 1 minut el iaf sekunder innan avgång (och dessa sekunder är sjukt viktiga ska ni veta) så åker båten. Vafan? Dom SÅG mig komma och VALDE att åka INNAN båten ens skulle gå. Aldrig tidigare blivit så kränkt av en båt. Fick sitta och vänta i 15 minuter, utomhus. Om det är kallt? Låter bilden nedan tala sitt egna språk. Båten kom till slut. En ny båt jag aldrig tidigare åkt. Den är iskall, människorna är ej glada och det serveras ej kaffe. Det låter extremt högt om båten och jag har absolut funderat på hur jag ska överleva när båten går under. Som att sitta på en SL-buss men på sjön. Jag sitter dikt till ett iskallt element och ser ej ut framför min ruta för att det är så satans mycket kondens från alla passagerares kroppsvärme. Ska försöka att inte låta detta färga min dag. Nu kör vi, blir ändå en vacker dag.
