Finns det en större hatkärlek än den hatkärlek vi många kvinnor har till vårt hår? Aldrig bildgooglas det som det görs som inför ett frisörbesök. Det ligger också en skev bild i mina bildgooglingar då jag ofta tror att den perfekta personen som dyker upp i min googling med det perfekta svallet är det faktiska resultatet som blir i slutänden när jag visat bilden för min frisör. Jag vet ju innerst inne att mitt utseende inte kommer förändras, att den personen i bild som oftast dessutom är i alla fall 20 år yngre än jag, inte är så jag kommer att se ut bara för att jag tagit med mig den bilden till frisören och sagt: ”såhär vill jag se ut”. Jag har många gånger tidigare blivit besviken när jag gått från frisören då jag inte upplever mig själv som likadan som på bilden jag visat, ÄVEN om håret är identiskt så ser jag ändå inte ut som den 25-åriga fotomodellen på bilden som jag visat upp. Det var innan jag träffade Lina, och kanske även innan jag fick en dos av verklighetsuppfattning. Dagens mål med besöket, en förändring. Det blonda måste väck. Vi börjar lugnt och ser sen hur vi fortsätter. Finns en chans, el risk, att jag kommer bli ännu mörkare inom kort. Det finns också en chans, eller risk, att jag vill bli blond igen till sommaren, men dit är det en evighet. Vill ni så får ni ta med bilderna till er frisör, men ha realistiska förväntningar, ni kommer inte se ut som 47 bara för att det är min bild du lånar. Eller så går du bara till Lina Jingryd på House Of egoista på Katarinabangara på Södermalm i Stockholm så korrar hon biffen. Hej!
