Idag börjar vi. Dag 1 av 66 dagar. Jag har fått ett gäng frågor om vad Weekly revolt är för någe, det ska jag berätta för er mina vänner. Det är superenkelt: Weekly revolt är ett träningsupplägg där du tillsammans i ett community och via en app genomför dina träningspass OCH äter efter en mängd olika recept! Så. För mig så är detta upplägg exakt det som jag går igång på, saker sker nämligen stegvis och är som en överraskning, och jag älskar överraskningar. Så pass att när jag gick i skolan så tyckte jag det var spännande och kul att få tillbaka matteproven trots att jag visste att jag varje gång fick lägsta betyg. Okej, tex överraskningsmomentet för maten, i dagsläget har jag via appen fått tillgång till en mängd olika recept och mellanmål, men i fas 2 öppnas det upp ännu fler, och i fas 3 ÄNNU fler, ni fattar. Och för träningen är upplägget följande: varje dag har du övningar du ska göra, denna vecka är det tex 5 armhävningar och 5 rygglyft, varannan dag är det magövningar: enkelt att göra vart du än befinner dig. 2 gånger i veckan kommer överraskningen i form av en utmaning där löpning är en del av upplägget. All träning ökar sedan gradvis för varje vecka som går! Det knepet, den gradvisa ökningen är så jäkla bra för mig förstår ni, jag fungerar nämligen såhär i andra fall: att OM jag över huvud taget sätter min fot på ett gym eller signar upp för ett träningspass så går jag all-jävla-in så jag i slutänden är så förbannat trött att jag känner att kommande träningspass kommer bli fruktansvärt att genomföra med tanke på att jag i princip precis har bränt ut mig och känner inget sug att göra det dagen efter igen. Men här, står det "spring 1 km" så springer du bara 1 km, jag behöver inte bevisa mer än så. [caption id="attachment_2281" align="aligncenter" width="760" alt="IMG_7787" height="1008"] Jag på golvet efter debuten och 1 km löpning.[/caption] Sen är det ju såhär: den här kroppen kan inte springa. Jag har försökt många gånger men alltid lagt av pga tycker det är så förbannat tråkigt. Det jag har gått igång på däremot är löpning med överraskningar, tex tjurruset eller tough viking, du vet liksom aldrig vad som händer bakom nästa krön, är det en iskall sjö eller ska du välta ett bildäck eller ska du ner och vada i gyttja, och där det typ är okej att skita ner sig (ej i bokstavlig betydelse även om även det säkert är ok) SÅNT går jag igång på. Men, jag måste erkänna att löpa efter ett schema, tillsammans med pepp från den här facebookgruppen jag har blivit tilldelad, det är fasen kul. Okej, jag hör mig själv, vi är inne på dag 1, jag ska lugna ner mig lite. Men jag tänker såhär: Om jag gillar det nu, så lär jag ju älska det ju mer tiden går!? [caption id="attachment_2285" align="aligncenter" width="973" alt="IMG_7865" height="973"] Tjurruset med storebror september 2016, hemkommen från L.A dagen innan, jetlagen var överraskande hemsk, som att springa mitt i natten.[/caption] [caption id="attachment_2286" align="aligncenter" width="640" alt="IMG_7869" height="640"] Tjurruset med Suss 2013 dagen innan vi reste till Thailand i 3 månader. Douglas var 5 månader. Förstår fortfarande inte vad som drev mig till att göra detta...jo, det vet jag förresten, det var personen till vänster om mig.[/caption] [caption id="attachment_2282" align="aligncenter" width="640" alt="IMG_7868" height="640"] Tjurruset - år bortglömt. Detta var nog den grisigaste omgången som kan avslöjas av fotot.[/caption] [caption id="attachment_2283" align="aligncenter" width="1080" alt="IMG_7867" height="1080"] Gänget som sprang Tough Viking ihop. Fan va fint det var.[/caption] I förrgår gjordes debuten som sker under preppveckan (preppveckan är för övrigt veckan då du ska trappa ner med mat och dryck, tömma skafferiet på skit du annars slentrianäter, införskaffa matlådor och addera appar osv som finns som en checklista i Weekly revolt appen. Vi kan absolut ha gjort tvärtom, använt veckan till att äta upp allt som är i skafferiet och druckit alldeles för mycket vin - detta är inte att rekommendera, men nu blev det så, jag lever under devisen att det är ok att misslyckas om du inte gör det hela tiden) Debuten bestod av ett gäng övningar som knäböj, armhävningar osv och även att springa 1 km. Den kilometern var överraskande jobbig som ni kanske minns om ert minne fungerar mer än 25 sekunder och refererar till bilden ovan. Jag och Marcus håller på i 66 dagar, men det finns en snällare variant också, Weekly revolt 33 som håller på i som du förstår: 33 dagar. Fortfarande samma koncept men halva tiden och lite mindre fokus på mat och dryck. Jag har ju en rabattkod till Weekly Revolt, Jessicaa23 ger dig 15% i rabatt om du önskar testa WR33 som startar 1a maj och där sista anmälningsdagen är den 26e april. Läs mer om Weekly revolt här. Men idag på första veckans första utmaning så var det 2 km löpning vilket fungerade även om jag absolut höll på att kräkas i slutet. Det är otroligt provocerande att springa med en person som pratar i telefon samtidigt som han springer. Hur.är.det.ens.möjligt? Jag kommer ihåg en dag i somras, då jag är på landet och ute och går med Sture. På landet finns en otroligt lång seg backe, den gick jag uppför tillsammans med hunden, det var varmt dessutom, säkert 27 grader, det är fruktansvärt jobbigt att ta sig uppför den där satans jävla backen. När jag går där och flåsar och stönar så kommer en granne på ön springandes förbi mig, pratandes i telefon, utan större besvär. Alltså han typ skuttade förbi mig som en jävla kaninunge. Jag hade två tankar när detta skedde. 1: jag slår ihjäl karln! 2: sådär bra kondis vill jag också ha. Och efter dagens utmaning och 2 km så känner jag att det kan bara gå uppåt tänker jag. En dag ska jag också skutta förbi andra motionärer och prata provocerande enkelt i telefon! [caption id="attachment_2278" align="aligncenter" width="4032" alt="IMG_7846" height="3024"] det kanske inte syns men detta är mitt i löpstegen...[/caption] [caption id="attachment_2279" align="aligncenter" width="3088" alt="IMG_0204" height="2316"] Jämför gärna mitt ansiktsuttryck med mannens...[/caption] [caption id="attachment_2280" align="aligncenter" width="4032" alt="IMG_0209" height="3024"] 2 exakta kilometer senare.[/caption] [caption id="attachment_2277" align="aligncenter" width="3088" alt="IMG_7850" height="2316"] Min lycka efteråt var obetalbar.[/caption] Avslutades med styrkeövningar på vår altan i solen. Alltså såhär, dagen hade kunnat starta så mycket värre, vi hade tex kunnat vakna upp och varit döda även om det hade varit fysiskt omöjligt att vakna upp då, och vi hade absolut kunnat ligga i soffan och käkat sockerflingor till frukost i flera timmar. Men nej, vi var ute i NATUREN och andades REN LUFT och lät kroppen arbeta! Fan va fint! I morgon drar vi till London, övningarna kommer att göras, men mat och dryck kommer absolut att intas. Men när vi kommer hem, då jäklar, bästa är att jag ser fram emot det. Hepp, måste stretcha nu. Kram
