Herregud om alla dagar startade som denna så skulle jag ha sprängt varenda blodådra i huvudet efter en vecka. Jag hatar att vara sen! Jag är även en så otroligt bra tidsoptimist. Denna kombo, att avsky att vara sen och tidsoptimist är aldrig bra. Det resulterar alltid i stress. Som tex denna morgon. Jag hade fått en inbjudan till Remedy på Artillerigatan, ett av Stockholms fräsigaste ställen att träna pilates på. Sjukt snyggt är det. Jag hade planen att ta bilen in till city då jag efter pilatesklassen skulle vidare till Mood gallerian och lämna mina kläder till kvällens secondhandshopping via Nina Campionis popupbutik, Ninas Nuggets. Nu kan en ju tycka att detta har jag ju vetat om i flera veckor, att en försäljning av mina kläder skulle ske alltså. Då är det ju tex aldrig smart att på morgonen, innan pilatesklassen, stå och välja ut vilka av mina kläder som skulle få åka med till försäljningen. Och det är helt korrekt, det är så idiotiskt att inte planera in detta, men nu blev det så. Att resa med bil in till city en dag när trafikverket eller vilka dom nu är som bestämmer, bestämmer att stänga Söderledstunneln vilket resulterar i att alla som kommer från mitt håll som ska till andra sidan stan måste ta sig genom city, dvs samma väg som jag och min väg till Pilatesen. På inbjudan stod det att vi skulle få en lugn start på morgonen, pilates, klangmeditation och därefter frukost. Underbart såklart, om det inte hade varit just för min start som kantades av allt annat än ett lugn. Jag hade sen därefter glömt hur det är att parkera i city, dvs omöjligt. En av de bästa sakerna med Spanien var att du kunde parkera lite hur du ville, alla följde ändå parkeringsreglerna men det var ok att stå på en trottoar, i en rondell, i trafikens körriktning, så länge du liksom inte skapade problem. Är det något som skapar problem så är det Sveriges parkeringsregler, lägg sen på alla skyltar som ingen, absolut INGEN förstår över huvud taget. Är du en person som kan läsa parkeringsskyltar, grattis, du har ett IQ över 155 och bör ansöka till Mensa asap. Sprang in på klassen 15 minuter försenade, bytte om och slängde mina kläder rakt på omklädningsrummets golv, precis som om jag vore hemma, rusade in mot klassen och höll på att stuka foten på köpet pga stress och nivåskillnad i golvet, parerade fallet och kastade mig in i salen. Möttes av magiska kvinnor som väntat på mig i lugn och ro, salen var 28 grader varmt och fantastiska Amanda på Remedy satte igång det mest underbara pilatespasset och avslutade sen med klangmeditation. Fick hänga med Jamie och Kristin från Sisterly Tribe, som också var avsändaren för dagens träningspass och avslutade med en fantastisk och god frukost. Om jag kunde gå dagarna efter passet? Svar nej. Men jag dog iaf inte. Kram
