Godmorgon, Drog från stan igår för att genomföra en räddningsauktion ute i skärgården. Vår katt Pepsi har huserat ute på familjens landställe tillsammans med min mamma, och jag vaknade för några dagar sedan av detta sms: Här sätts ens djurägarskap på sin spets lite grann. Min äldsta son Oscar frågade mig för några veckor sedan hur mycket pengar jag skulle ha för att "sälja" honom. Ja vet, en otroligt omogen fråga men han är också bara 12 år. Jag svarade i alla fall 1.500:- kunde sitta fint vilket naturligtvis inte var den summa min son hade haft i åtanke. Ändrade mig och sa att inga pengar i världen skulle kunna få mig att göra mig av med någon av mina barn (true story såklart). Sen kom frågan hur mycket pengar jag skulle vilja ha för att göra mig av med Sture (vår hund). Här kom det i alla fall en motfråga från mitt håll: skulle Sture dö eller skulle han bara få komma till en familj med en stor bondgård som älskade honom som sitt barn? "Dö" svarade Oscar, vilket fick mig rätt så fort att inse att inga pengar i hela världen skulle kunna få mig att faktiskt välja bort Sture. Och här inser jag ju såklart att frågan om Pepsi även ska komma. Och nu är det såhär, att hon kommer och går som hon vill, allt är på hennes villkor, vill hon inte så drar hon och ibland kan jag svära på att hon tittar på mig med trött blick och höjer på sina kattögonbryn och himlar med ögonen för att sen vända röven till och gå ut och bajsa i min trädgård! På samma fråga gällande Pepsi så började jag helt ärligt att tänka på hur mycket renoveringen av huset har kostat, hur mycket putsningen och målningen och vår altan med spa-bad kommer att kosta, en ny uppfart skulle inte vara dum? Skrattade lite generat mot barnen och ljög och sa att inga pengar i världen skulle kunna ersätta Pepsi heller. [caption id="attachment_130" align="aligncenter" width="3024"] (försöker bara genom en bild får er att tänka er in i min situation...)[/caption] Det här var innan mammas sms kom. Pepsi har en historia att försvinna lite då och då. Hon är bla en katt med otrohetshistorik, dvs hon har levt dubbelliv med en annan familj som jag nämnde tidigare i min presentation. Till en start var jag inte orolig, men samtidigt gnagde något inom mig och jag kände att 2 dygn är hon normalt inte borta, en natt på galej absolut, men inte 2 dygn. Magkänslan sa till mig att avboka allt och satte mig på en buss ut till skärgården, hoppade på en båt och sen började uppdraget att finkamma ön. Ön Sollenkroka är inte superstor, men inte så pass liten att det går snabbt att hitta en katt. Och hade jag tänkt som en kriminalkommissarie så hade uppdraget slutförts rätt så fort, dvs titta alltid i din närmaste krets först, där finns den skyldige. Så efter 2 timmar till skogs, krypandes under människors altaner, ropandes efter Pepsi samtidigt som jag skakat hennes påse med favoritgodis, så tyckte jag ändå att en fikapaus kunde vara på sin plats. Genade genom grannens tomt där min pappa rekat vid ett tillfälle. Går in på tomten, ropar hennes namn och då, hör jag henne, inlåst i en bod sen 2,5 dygn tillbaka. Och här början pulsen slå va. Katten skrikjamar, jag försöker trösta utanför den låsta dörren, pappa springer som en galning på tomten för att försöka hitta nycklar till grannens bod och samtidigt ringa till någon som kan leta upp grannen som i sin tur måste ta sig ut till ön innan vi bryter upp dörren. [caption id="attachment_94" align="aligncenter" width="1170"] Kattens tillfälliga boende i 2,5 dygn.[/caption] En väntan på 2 timmar innan personen med förrådsnyckeln på fickan kom ut till ön. Dom längsta 2 timmarna i mitt liv tror jag. När dörren öppnades och jag såg att Pepsi var i ändå gott skick så kände jag bara 100% lycka och tiden jag gått och svurit bland blåbärsris och fästingparadis med en påse kattgodis i handen var som bortblåst. Nu sitter hon här och tvättar sig själv, tittar på mig med trött blick och väntar på att jag ska servera henne mat som den självupptagna drottningen hon är. Självklart gör jag det, jag borstar henne under hakan som en bonus och inser att inga pengar i världen skulle få mig att byta bort henne. 3 fästingar fick jag förresten, även om dom förlamar mig så var det absolut värt. Ha en fin dag // Jessica
