...egentligen skulle det vara härligare om det var tvärtom, dvs om jag åkte och hälsade på bästisen där hon bor, dvs i Spanien / Marbella. Men, nu hade hon lite bizz i Stockholm att göra så då kom hon hit och jag var inte sen med att boka av allt och rikta fokuset på henne istället. Så igår sågs vi, hade jag haft superskillen att kunna tiden att få gå långsammare så hade jag använt den kraften igår. Nästan så jag önskade att vi hade haft tråkigt istället så att tiden faktiskt kändes som att den gick långsammare, men detta är ju ett problem en inte kan gnälla om. Det är så satans skönt på något sätt att träffa dom här vännerna vi lärde känna när vi bodde i Spanien. Den tiden var så speciell. Att bosätta sig utomlands och inte känna någon men att ändå tillhöra ett sammanhang är en speciell upplevelse. Sammahanget i den här historian var att vi alla hade barn på samma skola och att vi alla hade flyttat från Sverige till Spanien. Även om det är en salig jäkla blandning av människor så finns det ändå ett intresse och en längtan hos oss alla som är precis likadan och det liksom för människor tillsammans på något vänster. Det var liksom inget märkligt att tåga fram till en främmande kvinna utanför skolan och säga "Häj! Du, våra barn går ju i samma klass och vi känner ingen så vi undrar om vi fyra (pekar på våra män) skulle ta och ses ikväll på stranden i solnedgången och äta en parmiddag ihop!!?" Hade jag gjort detta på skolan i Sverige där våra barn går nu så hade personen i fråga tagit min invit som ett förslag på en swingerkväll alternativt anmält mig för trakasserier, därefter tagit sitt barn i handen och sprungit skrikande därifrån och samtidigt skrikit högt över skolgården att hon där den Lasses är galen och vill ligga med min man" - typ. Kanske inte precis så, men vad jag menar är att när personer hamnar i ett nytt land tillsammans med likasinnade som alla är i samma situation, så innebär det ett extremt långt försprång när det kommer till vänskap. Sen sållas ju dessa bekantskaper längst vägens gång, och dom som blir kvar dom är liksom kvar resten av livet. Axplock från Spanien. Kvällen igår var minst lika underbar som kvällar i Spanien, bortsett från att det var minusgrader, men alltid annars precis lika underbart som vanligt. Vi åt middag på Capricci i Hornstulls strand, en förjäkla bra Italienare som jag starkt kan rekommendera. Nu lördag i soffan med Love is blind. Tjipp / Jessica
