Hallå vilket nästan dygn jag hade i lördags! Finns en summering på 59 sekunder på instagram (här) för dig som inte orkar läsa längre än hit. För er andra, här kommer det: Vi hade sagt till våra barn, Douglas 9 och Oscar snart 13, att när ni vaknar på lördag förmiddag eller runt lunch där någon gång så kommer vi att vara på väg till Göteborg, den som vaknar först ringer först (Nu fanns det såklart en barnvakt inplanerad iom att barnen fortfarande är relativt små. Plus att jag är starkt osäker på om barnen skulle klara sig själva i 24 timmar med tanke på att vi jobbar stenhårt på att curla sönder dem. Ni vet så pass att när dom kommer upp i 25 årsåldern fortsättningsvis kommer behöva någon som räcker dem tandborsten och lägger fram morgondagens kläder mitt i deras synfält på deras väg mot badrummet där dom kissar ner hela sitsen och glömmer att fälla ner locket efter sig!) Hur som, avfärden var inplanerad till 09.00, väckarklockan stod på 08.15 för att hinna med att packa och äta frukost. Douglas vaknade 07.10 vilket aldrig någonsin har hänt dom senaste 3 åren, och ringde naturligtvis och undrade vart vi var. Informerade honom om att vi låg kvar i sovrummet bredvid, så han kom in och somnade om och vi vaknade och hade fått absolut för lite sömn. Jag tänker absolut inte gå in på detalj angående bilresan ner, som tex att elbilen vi har verkligen inte är gjord för 3 vuxna människor i baksätet, där sätena liksom är skålade och gjorda för små stjärtar alternativt 2 stora. Så när det kommer 3 lite större så glider en liksom ner mot mitten av bilen och där sitter en liksom fast och klibbas ihop mot varandra. Jag kan summera att det var otroligt skönt att efter ca 5 timmar kunna kliva av och kliva in på hotell Avalon. Göteborg va. Lyllos er som bor där ändå. Nu kan jag inte ett skit om Göteborg om jag ska vara helt ärlig, men det är alltid så förbannat trevligt och härligt varje gång jag hälsar på. Nu är det iof lätt att älska Göteborg när det bjöds på det som bjöds i lördags, dvs: barnfritt med bästa vänner på ett hotell med pool på taket i fullt solsken och en Håkan konsert tillsammans med 69.855 andra för stunden Göteborgsälskande människor. Och nu till det som alla väntat på med så ivrig spänning, hur var Håkan, egentligen, dvs om en är som jag, dvs någon som INTE är en svår musikrecensent som alltid ska gå emot strömmen och någon som absolut inte visste att Håkan Hellström var trummis i bandet Bror Daniel innan han fick sparken och började flyga solo (tack google) Okej för att få till det här måste vi färdas tillbaka i tiden, till Ullevi 2016 då jag och min man halkade med på en Håkankonsert lite av misstag. Jag och min man kunde då vid tillfället inte en endaste Håkan-låt, alltså vi kunde nynna på "känn ingen sorg för mig Göteborg" och den där Kom igen Lena hade vi också plågats med under tidigare år. Jag och min man stod den sommaren 2016 på Ullevi, tittade på varandra, skakade på huvudet och försökte dricka oss till ett intresse för Håkan genom att hälla i oss folkölen som serveras på plats. Det gick verkligen åt helvete och vi misslyckades fatalt. Det var 70.000 typer av människor som gick från den konserten den kvällen. 69.998 lyriska lyckliga människor som dansade in i Göteborgsnatten och 2 besvikna själar som absolut inte kunde förstå hypen med Håkan. Dom 2 sistnämnda var jag och min man om det av någon anledning inte framgick. Klipp till 20e augusti 2022. Dvs i förrgår. Jag förstår nu! Stämningen på Ullevi innan konserten började kändes lite som förväntningarna inför ett kosläpp, dvs om du själv är kon. Att Håkan dessutom river loss med en låt jag känner till och älskar fick mig att vilja hoppa bakutskutt över klöverängarna med mina bakben. Sen kom det ett gäng låtar på raken som jag inte hade så mycket koll på, men då var det så fint förstår ni att vi hade struntat i våra sittplatser och stod istället vid folk-öls-baren och beställde dricka och käkade jordnötter under tiden vi kikade ut över folkhavet. Det går inte att nämna den här konserten utan att nämna Amena Alsamaei (känd från idol). Hon klev in på Ullevi och sen blev inget sig likt. Den där personen, ungefär hälften så lång som Håkan men med en röst som är tusen gånger större. Jag har ingen aning om vilken låt dom sjöng men kan såklart läsa mig till det från tidningarna om jag önskar, men det gör jag inte. Det enda jag önskar är att jag får bevara det i minnet för all framtid, för det kan ha varit det vackraste jag hört i musikväg fram tills idag. Att få ögonen att tåras och varenda hårsäck att stå rakt upp tack vare att två människor levererar som dom två gjorde tillsammans....tack räcker inte men jag säger det ändå. Tack. Ytterligare älsk från kvällen är när Håkan helt plötsligt börjar sjunga en låt som jag förvånande nog kan sjunga med i och som INTE är någon av hans stora hits som är dom enda jag egentligen kan. Inser sen att han river av Victor Leksells svag och håller bokstavligen på att svimma av härlighet när Victor äntrar scenen och tar vid i sången. Vid den här tidpunkten hade jag kunnat gifta mig med Håkan, Amena och Victor om Marcus av en händelse inte skulle överleva konserten. Att Håkan sen när det varit mörkt en stund och vi har stått och stirrat på ett stjärnhav från tusentals mobiler, drar av 2 av sina, enligt mig, största låtar: Din tid kommer och Det kommer aldrig vara över för mig så exploderade hela jag tillsammans med resten av Ullevi. Kan vara värt att nämna att dessa två låtar kanske också är dom enda två låtarna som jag faktiskt kan, men jag fåR heller inte missa att informera om att detta är två låtar som ligger med på ALLA mina playlist´s på Spotify sen för mig floppen 2016. Jag kan inte binda ihop den här säcken mer än att säga att efter jag har marinerat det här dygnet om och om igen så kan jag inte ens känna besvikelse över dom låtar som för mig fortfarande är ett mysterium att folk älskar och som jag inte förstår mig på. För jag tror jag förstår mig på Håkan nu och det är liksom inget att försöka förstå över huvud taget utan det är bara att åka med och älska läget, och när du gör det så är det förbannat fantastiskt. Måndag nu, snart natt och jag ska hoppa i säng. Har lyssnat på "Alla drömmar är uppfyllda" hela dagen och önskar jag kunde åka tillbaka i en tidsmaskin till Ullevi 2016 och se den konserten igen och minnas den på ett nytt sätt eftersom jag fattar nu! Säger godnatt och tack för tårarna på kinderna och stjärnorna på himlarna.
