Jag klagar absolut inte dagar som dessa. Nu kanske ni tror att jag ska presentera alla mina familjemedlemmar som ljuset i mitt liv. Hell no. Solen kompisar solen. För det är så enkelt, vi skulle dö utan den. Och skulle vi hitta ett sätt att överleva så skulle vi i alla fall bli galna. Detta gör mig inte galen, idag på kontoret. Alla förstår. Den halva bullen som ligger på fatet på bordet närmst delades på hälften igen och åts upp. Jag gjorde mao precis det som jag klagar på när mina barn gör. Dvs tar inte hela biten i hopp om att ingen ska förstå att något ätit från den. Nu skriver jag det iof här. Och jag är inte i närheten av att göra som min stora son, dvs äter sista biten av en marabou chokladkaka utan att slänga förpackningen. När jag tänker efter så gjorde jag iof exakt samma nör jag var liten.…rätt smart ändå när jag tänker på det en gång till. Det var allt. Tack!
