För att det behövdes ett tag. Gått i full fart, och något var tvunget att bli lidande och det blev du (jag tilltalar bloggen nu som om den vore en person och hade känslor) Vi gick på semester, och jag checkade ut mentalt tror jag. Första natten på semestern var jag tvungen att väcka min man då jag trodde att mitt hjärta hade slutat slå, välkommen livets första ångestattack!(?) Brukar väl bli så när man slappnar av har jag hört, så mitt i mitt personliga hjärtstopp så insåg jag någonstans att vi hade med något annat att göra än att min kropp fungerade trots ett stannat hjärta. Marcus övertygade mig om att jag var fullt levande, höll om mig och till slut somnade jag och vaknade dagen efter fullt levande. Efter den upplevelsen som egentligen inte var mer dramatisk än att den var otäck innan jag förstod vad som var på ingång så har jag endast lallat med Instagram och blogg när lusten fallit på - otroligt skönt och glad över att jag inte känt någon stress över detta. Nu rullar sommaren på, kläderna börjar sitta tajt och jag börjar tappa suget efter rosévin. Det är en skön känsla att få tröttna lite på det som man gått och längtat efter så otroligt länge, får mig att inse att en vanlig vardag är fin ändå och någonstans börjar längtan efter just detta samt rutiner knacka på. Hoppas ni själva har en härlig sommar och inte tar den på för stort jävla allvar. Befinner mig på Gotland med familj och vänner några dagar till innan vi åker tillbaka hem och fortsätter semestern som ett oskrivet blad.Stor kram på er❤️
