Jaha. Nu är ju inte google kanske den bästa platsen att faktiskt leta fakta efter när en är sjuk. Oftast ger ju google svaret "du kommer antagligen att dö" om du googlar något av symptomen du har. Jag har varit sjuk i 5 veckor, vilket mina vänner, absolut är ett personligt rekord då jag normalt aldrig är sjuk. Senast jag var sjuk var för ett år sedan då jag hade covid - till historien hör att jag knappt märkte det mer än att min smak försvann och blev otroligt selektivt vilket gjorde att jag inte kunde känna spritsmak...blev faktiskt skitfull den kvällen jag upptäckte detta. [caption id="attachment_1745" align="aligncenter" width="3664"] Förlåt för bild och kvalitet. Men jag är SÅ glad att jag kan dricka whiskey för första gången i mitt liv utan att kräkas.[/caption] Gången jag var sjuk innan det var efter en resa till Thailand då jag kom hem med Denguefeber och nästan höll på att stryka med på kuppen - ingen kul historia men till historien hör var att jag ändå bara var sjuk i 2 veckor. När vi ändå är där så måste jag ändå gå in på hur det var att uppleva en scen ur Greys Anatomy "på riktigt" så att säga: Där låg jag, med dropp och allt i min lilla säng på infektion på Huddinge sjukhus, jag var röd över hela kroppen och handflatorna och fotsulorna kliade något vansinnigt mycket. Varje gång jag gick på toaletten var jag tvungen att väga mitt kiss så att läkarna kunde hålla koll på att jag inte blev uttorkad antar jag. Varje gång jag kissat ringde jag på en knapp och sa typ "hej här är mitt kiss" och dom sa "tack så mycket" och gick iväg med härligheten så att säga. Mitt i detta fick jag mens vilket jag där och då inte tänkte på, ringde som vanligt på personalen som gick iväg med min gåva till dem. Efter någon minut kom ett helt läkarteam inspringande in på mitt rum, skrikandes med uppspärrade ögon (om) dom kanske heller inte sprang in på rummet om jag ska vara helt ärlig, men dom kom in, det är faktiskt helt sant. Väl där började dom klämma på mig och ställa frågor och sen kröp det liksom fram lite försiktigt från deras håll att dom upptäckt blod i mitt urin. Det i kombination med Denguefeber är liksom inte en riktigt bra grej, då det vad jag förstod kunde betyda att du har inre blödningar, vilken heller inte skulle vara så bra då det typ är det du dör av om du dör av Denguefeber. Informerade den lugna och professionella läkarkåren som stod runt mig med ickesuppspärrade ögon att jag hade fått mens dagen till ära. Och efter lite tester osv så visade det sig att detta inte skulle ha ihjäl mig heller så jag blev till slut hemsläppt vilket var fint slut på historien. Läkare har ju faktiskt en förmåga att ha rätt när det kommer till sjukdom. Så när en vän till mig igår sa till mig att jag skulle gå till läkaren istället för att typ sitta och gissa vad jag skulle dö av så ringde jag i morse till Vårdcentralen och döm av min förvåning att jag fick tid samma dag! KUL! Gick upp i badrummet, tittade på mig själv i spegeln och kände att okej att jag ser risig ut just nu, men SÅ satans risig är näst intill onödigt att se ut även inför ett läkarbesök. Sprayade mig med brun utan sol i hela ansiktet och insåg att efter den behandlingen, när en sprayar brun utan sol som är för kroppen på ansiktet, så såg det istället ut som om jag var en leversjuk patient där allt slutat fungera och gulsoten var ett faktum. Så, idag vid lunch fick jag träffa en läkare på vårdis som ställde tusentals frågor, tog min sänka, lyssnade på mina lungor, klämde på min överkropp och såg mig djupt i ögonen när hon pratade med mig. Jag kan säga sammanfattningsvis att hon inte var jätteimponerad av vare sig min brun utan sol i ansiktet eller hur jag behandlat min kropp senaste åren med stress och hets. Hon informerade mig om att hostan jag har är bronkit, "vilken blir betydligt värre om en person lever som du" (hon menade mig) och stressar och hetsar runt som en galning hela tiden (hon sa inte galen men är det något jag kan så är det att läsa mellan raderna!). Hon sa till mig att hon kunde leka snäll doktor eller elak doktor och sa att den snälla doktorn kunde ha sagt att "bronkit kan sitta i i flera veckor om du har otur". Sen spände hon blicken i mig igen och sa att den elaka doktorn skulle säga (här inflek (vet inte ens om inflek är ett ord men skit i det) hon också in att hon inte bara lekte elak doktor utan hon menade faktiskt det hon sa) Hon tittade på mig och sa "du har varit sjuk länge pga att du inte tagit hand om dig själv, då bryts imunförsvaret ner och kroppen kan inte stå emot nya infektioner, det är också sannolikt anledningen till att du har bronkit och det kommer ta tid att släppa! (här får ni visualisera hur jag sitter gul/orange i ansiktet och skäms lite grann) "OCH" sa hon, "huvudvärken den kommer med största sannolikhet från covid, vi ser det här väldigt ofta nu, långtidshuvudvärk efter covid hos dem som är vaccinerade". Toppen tänkte jag, jag som träffat typ en miljon människor i januari! "Se detta som ett wake-up call" sa hon och satt sen tyst och tittade på mig. Det är något obehagligt över läkare som tittar på en och är tyst, det går liksom inte att inte göra som dom säger. "Och hur har du tänkt göra det" sa hon till mig (spänd blick in i min igen) Tjaaa sa jag, jag har tex avbokat allt den här veckan (skitglad) "Men beror det på att du är sjuk eller för att du inser att du måste växla ner?".... Visst avskyr en när en får frågor som liksom träffar rakt in i bröstet!!! Jag spände absolut inte tillbaka blicken i henne utan tittade mer ner på mina fötter på golvet och nästan viskade som om jag vore ungefär 7 år gammal "för att jag är sjuk....." BRA, så sa hon, då vet vi vad du ska göra helt enkelt! Sen sa hon massa andra bra saker som jag redan visste men som alltid är bra att höra av någon som faktiskt inte är google. [caption id="attachment_1753" align="aligncenter" width="2048"] Doktor till vänster - Ej doktor till höger[/caption] Jag kände mig lättare i bröstet men ändå lite ledsen över att jag stressat så mycket att det faktiskt nu gått ut över min hälsa. Jag måste minska pressen helt enkelt! Så, nu är det jag som på fullaste allvar (utan krav) ska se till att jag blir frisk (å inte stressa fram det) och därefter inte jobba ihjäl mig (lagom är bäst hej hej), det lovar jag mig själv (fast kravlöst osv). Nu säger jag hej till 2023, året då jag ska stressa mindre, det är nästan ett löfte. Hepp, måste absolut inte dra för att hämta barnen och handla mat, jag gör det för att jag vill...om en stund. [caption id="attachment_1755" align="aligncenter" width="1170"] Så orange på så många sätt.[/caption]
