Folk som känner mig VET hur mycket jag shoppar! Speciellt min man. Förra året satt han vid några tillfällen och gnällde sådär lite lagom över att han varken hade någon skjorta som passade och att det var hål i grenen på många av hans jeans. Jag resonerade lite att "den som först hinner vinner?" Dvs den som bränner pengarna på kontot på kläder först är den som slipper gå omkring i trasor. Jag vann mot mannen hela 2021, och många av åren där innan också. Det finns en app, den kallas för Handelsbanken, dvs min bank för min privatekonomi. I appen kan du se hur din ekonomi fördelas över olika genres. Förra året kunde jag få informationen om hur min ekonomi hade fördelats på klädinköp. När jag säger "min" ekonomi så menar jag naturligtvis VÅR ekonomi då vi har delad sådan. Alltså delad när det kommer till intäkter, inte till utgifter för där vann ju jag om ni kommer ihåg. Det såg inte bra ut kan jag informera. Jag fick en liten smärre chock när jag insåg hur mycket pengar jag la på kläder. Jag behöver inte gå in i detalj på hur mycket pengar det var exakt men om du har koll på vad ett Big Mac & co kostar så kan jag meddela att jag hade lätt kunnat köpa nästan 1.400 såna mål med pommes frites och allt. Jag avskyr nyårslöften, dom bryts historiskt nästan jämt! Kanske just för att 95% av alla löften som sluddras fram vid 12-slaget handlar om träning och mat typ, i alla fall har det varit så historiskt för mig fram tills typ 2 år sedan. Sedan har det ju varit löften i yngre dagar som var mer typ "from nu ska jag känna alla jag ligger med det här året" (gu, jag var så mycket klokare när jag var ung, ingen fokus på kropp och storlek då inte. I alla fall inte i viktsyfte) Det löftes bröts med all säkerhet också förvisso. Men, mitt nyårslöfte togs under sunt och nykter förnuft, baserat på både plånboken, miljön men även för mitt missbruk som Malin så fint benämnde det i tisdagens avsnitt av Mitt i Livet podden. Och det kanske är det jag har varit? En shopoholic? Det finns faktiskt Hollywoodfilmer gjorda på just det temat så det måste ju stämma att sjukdomen finns!? Så, i januari skrev jag ner följande lista: 1: INGET nytt får inhandlas 2: OM jag behöver något så ska det inhandlas på second hand Så enkelt va! Och hur har min strategi sett ut för att klara detta? Jo det ska jag berätta. 1: Jag har raderat ALLA appar som bjuder in till slentrianshopping vid uttråkade tillfällen. 2: Jag har typ inte varit inne i en klädesbutik på hela 2022, med något undantag och då har jag varit som min man och sagt till mitt sällskap att "jag ställer mig där ute och väntar". I början hade jag faktiskt nästan abstinens. Var inne på tradera nästan 100% av min vakna tid, snudd på ingen överdrift! Jag var med i budgivningar på plagg som nästan ingen människa någonsin önskar bära frivilligt men jag gjorde det för känslans skull. Det slutade nästan alltid att någon märkligt nog önskade dessa plagg mer än mig ändå. Tur för mig och kul för dem. Mina inköp 2022 på second hand som jag trott jag har behövt: 2 klänningar från HM (varav en totalt överprisad från Iris Apfel kollektionen och den andra en fantastisk gul skapelse som jag undrar när jag ska bära) burit dessa antal gånger: 0 En blus / miniklänning från något danskt märke. Burit 0 gånger. Ett set från ZARA i gråblå ton som kanske inte passar mig alls egentligen, buret 1 gång när jag provade setet. Ett par rosa jeans med rosa hjärtan på, burit antal gånger: 1 (igår) Guns & roses t-shirt, burit antal gånger: massor (ingen aning om vart den är nu dock) En gammal reklam tishe för coca-cola som jag burit mängder med gånger. 1 par för små högklackade skor från HM. Haft en gång och höll på att dö av smärta. Sen har jag panikköpt ett par skor från Arkivet i Stockholm (second hand). Dom var i storlek 42 och dom enda jag hittade, så där var jag tvungen att köpa ett par nya sulor i min storlek 39 för att kunna ha dem. Köpet gjordes pga att jag skulle ut på kvällen och glömt mina skor hemma och hade endast med mig mina svettiga skitiga gympaskor. Lite under radarn, men ändå ok. Utöver detta har jag även rensat bland mina kläder som en galning. Här har jag låtit vänner som kommit hem till mig kika igenom på min klädställning och ta vad dom önskar med ett MEN. Dom har varit tvingade att betala 20 kronor per plagg som dom sen måste skänka till välgörande ändamål. Det har varit allt från cancerfonden, till flyktingar, till något utdöende djur och rädda barnen. Sånt känns både fint i hjärtat och kul att mina älskade kläder har fått nytt liv hos människor jag älskar som förhoppningsvis kan ge dem en ny dos kärlek. Sammanfattningsvis då. Om jag sparat pengar: oh ja. Om det känns bra i hjärtat för miljön: absolut. Om jag kommer fortsätta med detta 2023: Vi får se vad jag säger på tolvslaget i år, jag vet garanterat att jag i alla fall känner den jag ligger med idag och kan tänka mig att fortsätta göra det. Alltså ligga med honom och att fortsätta köpa second hand. Sen gör ju alla som dom vill såklart. Och för en person som jag som älskar mode så kan det vara lite tvetydigt att tipsa om kläder jag själv älskar vilket jag gör ibland. Jag antar att det tar tid att bli ett språkrör helt ut för detta. Vi får se vart jag hamnar helt enkelt. Skulle du våga köra ett helt år? Och tror du att du skulle klara det? Om svaret är ja på dessa frågor så säger jag: kör, alla inblandade kommer bli lyckligare, kan nästan lova det. Hej!
