Ja det kan det. Jag ska berätta en liten historia, där huvudpersonen är jag själv. Hur yoga har varit läkande för mig. För ca 4 månader sen började jag yoga "på klubb" som jag brukar säga. Säger så mest för att jag sällan nu får tiden får tillfälle att använda den meningen pga hänger sällan på klubb pga många anledningar. Har alltid yogat hemma, men har då blivit distraherad av sms, mail, barn, hund, grannar, tankar och annat shit. Har även alltid spolat förbi början när det är lite sådär mesigt med andning osv, samt hoppat över hela vilan. Har ibland även spolat förbi övningar som jag inte pallat med pga dåligt tålamod. I höstas var jag nog nästan på väg att närma mig någon form av "utbrändhet light", det är för övrigt min egen satte diagnos. Blev stressad för ingenting, kände mig dränerad stundtals och hade liksom ingen ork att ta tag i saker som jag annars kan tycka var kul. Det var som att mitt "lustcentra" som annars alltid fick mig att gå igång på saker hade kilat iväg och lämnat mig, eller i alla fall gömt sig. Jag tror det var det som fick mig att förstå allvaret i vad som var på gång och bestämde mig för att där och då börja säga nej istället för att alltid tacka ja till allt. I samband med detta började jag kallbada med min granne och började även följa med henne på yoga på klubben. Helt plötsligt var jag "tvungen" att blunda och försöka andas. Även om jag i början tyckte just delen med andningen och att blunda var otroligt jobbigt så körde jag på. Och vi ska absolut inte prata om "vilan" på slutet, eller savasana som den kallas på sanskrit, som är en yogaposition som sägs lindra stress, sömnproblem, depression och ge total avslappning till både kropp och sinne. Det sägs ge kropp och nervsystem en välbehövlig paus. När det var dags för savasana i början så fylldes mitt huvud med katastroftänk efter katastroftänk, den ena familjemedlemmen dog snabbare och mer plågsamt efter den andra. Sa till mig själv att "varje gång min granne frågar mig om både kallbad och yoga så ska jag tacka ja", och det gjorde jag. Efter ca 2 månader av yoga på klubb och kallbad, började jag upptäcka massor av nya saker med mig själv. Jag som tidigare tex sällan andats, eller jo, såklart jag har andats annars skulle jag ha dött för länge sen, utan jag menar verkligen a.n.d.a.t.s, började förstå det stora med vad andningen kan göra med en person. Jag var tidigare en person som tog mitt första riktiga andetag på kvällen när jag gick och la mig och bara andats korta andetag under dagen. Nu började jag bli en person som i stressade situationer kunna andas mig ur dem. Jag steg ner i kallbad utan att hyperventilera och började längta till klubbyogan för andningens skull. Jag kunde nu blunda hela "meditationsdelen" i början av yogan och katastroftänken började smyga sig ifrån mig när det var dags för savasanan. Bäst av allt, trots att jag älskar vin, var att jag började sluta "självmedicinera" mig själv med ett glas vin efter en stressig dag. Jag gick nu istället och yogade och kände att jag blev nöjd där. Började känna mig lättare inombords. Det bästa jag var med om var för några veckor sedan då jag under en hel veckas tid var i princip smärtfri i rygg och nacke. Detta kan ju tyckas inte vara en Big deal för en normal människa. Men för en människa som mig som haft diskbråck i både ländrygg och nacke, och haft kronisk smärta i ryggen de senaste 25 åren ungefär så var detta det närmaste en religös upplevelse jag haft! Men, underbart är kort. För när man också är en person som jag, som drivs av lust, och hittar något som jag för stunden går igång på, så är det svårt att hålla mig måttlig. Jag började yoga 6-7 timmar per vecka, var lite för aggressiv i mina framställningar vilket till slut resulterade i "yoga butt". Alltså inte yogarumpa i en positiv benämning, utan en överansträngning i hamstring och rumpa pga för svag i dessa och att jag överansträngt dem. All form av stretch, som jag trodde var lösningen till en start, gör saken bara värre. Att sitta still började t.o.m göra ont. I detta läge hade jag inte en aning om vad det var jag drabbats av utan fortsatte att yoga på, tills min vän Malin som utbildat sig till yogalärare knäckte koden. Helt plötsligt var jag tvungen att vila, och med vilan kom även ryggvärken smygande tillbaka. Så, tidigare: ryggont. Senare: smärtfri, nu: ont i rumpa och baksida lår OCH ryggont. Upplevde lite av Murphys lag. Men nu. Efter 3 veckors vila, var jag idag tillbaka på yogaklubben, med överdrivet böjda ben i varje framfällning och kunde genomföra 1,5 timme utan smärta i någon kroppsdel. Lyckan! Är det något jag lärt mig nu så är det följande: Andas ÄR bra, vila är exceptionellt, och när jag hittar något jag älskar så ska detta ske måttligt. Det gäller allt förutom kärlek. Stor kram på er, önskar er en magisk söndag och hoppas att ni hoppas lika mycket som jag att våren kommer snart. Ps. Går på Local Soul i Nacka Strand och Sickla, och kan rekommendera det starkt. Älskar att jag from nu ska älska detta måttfullt. Kram och hej.