Hello. Ligger på soffan och försöker tänka efter vart helgen tog vägen? Såhär såg i alla fall min ut: Fredag, ÄNTLIGEN. Som jag längtat efter den här stunden. Och så fantastiskt underbart också att mina två senaste veckor har skapat KAOS som deltagarna i Paradise Hotel skulle sagt på den tiden det var okej att skapa kaos i Mexico. Den här fredagen, på sekunden kl 17.00 skapade jag en Gin & Tonic så andaktsfullt så jag blev rädd för mig själv och gav den sen till min man. 17.01 var det som att vår vän Pontus (som var med och gästade Mitt i livet podden i fredags tillsammans med min man pga att Malin är sjuk som ni säkert inte glömt bort) kände att detta hände hos oss, han smsade nämligen: "aw hos er?". Självklart svarade vi och hux flux hade mannen (kanske på uppmaning av mig) även ringt över två vänner till. Ni undrar om fredags-GT´n var lika fantastisk som jag föreställt mig efter detta avbrott? Svar ja! Vännerna åkte hem klockan 22 pga olika anledningar och jag somnade under charmander i soffan tillsammans med husdjuren minuterna efter. Lördag, upp i gryningen för säsongens näst sista match. Det har inte gått skitbra för vårt lag pojkar födda 13 denna säsong. Med skitbra menar jag att vi har blivit förnedrade i princip varje match. Killarna tar läget bra och verkar tycka att fotboll är kul trots att dom ytterst sällan får känna på hur det är att sätta bollen i mål. En sak som jag märkt när jag står där och ser motståndarlagen trycka in mål efter mål mot våra killar är detta: (jag ber om ursäkt i förväg till alla föräldrar som läser det här, jag vet att det inte är fel på ert barn och jag ber er att inte lägga någon energi på detta för jag vet också att det är JAG som är en tönt i den här situationen) Men...Målgester! Ska vi prata om detta? Eller ska vi låta det passera? Vi pratar! När motståndarlagen gör mål (vilket händer rätt så ofta när våra killar spelar) så kommer det alltid någon jäkla målgest. Jag kan inte svara på om det är avundsjuka som talar nu eftersom min son typ aldrig får chansen att göra någon målgest, eller om det är så att...är det inte lite ocharmigt när en 9 åring gör målgester? Dom är ju så små och oskyldiga och fantastiska dom små liven, och när dom sen slänger sig ner och försöker glida på gräset som en säl samtidigt som dom vispar med handen som en elvisp i luften...med en attityd som påminner lite om storhetsvansinne, blir det inte en mental krock hos er då? Och vi ska absolut inte glömma bort resten av killarna som rider på sin lagkamrats målskott och gör en EGEN målgest längre bort på planen fast det absolut inte var han som satte bollen i mål!? Eller gör fotbollsproffsen så, att hela laget gör en varsin målgest när det blir mål? Till höger står någon och skjuter i luften med osynliga pistoler, till vänster ligger någon på rygg som en skalbagge, i mitten snurrar någon runt, tar sig i skrevet och lägger av en litet skri? Eller det kanske bara är jag för att min son sällan får chansen att göra mål (han har gjort ett mål en gång och då började jag grina, true story) Jag funderar nämligen just nu i skrivande stund hur jag skulle reagera om Douglas sköt ett mål, sprang sen i en halvcirkel över den folktomma rätt tysta fotbollsplanen, med armarna ut i luften som ett flygplan som en segergest över vad han åstadkommit. Och såklart, med ett lyckligt face.....okej, jag kapitulerar, jag är avundsjuk...jag skulle med största sannolikhet tom tycka att det var lite sött och blir stolt. Jag vore en idiot och jag försökte ta bort en nioårings lycka i motståndarlaget pga avundsjuka. Tack för att vi redde ut detta. Efter förnedringen på lördagen åkte vi hemåt. Kräftskiva stod på schemat. Eller kräftskiva är en förbannat stor överdrift, vi träffade vänner för att äta kräftor. Dom här personerna träffade vi i Thailand för ganska exakt 9 år sedan. Som jag minns det så var det kärlek vid första ögonkastet, det kan vara en efterkonstruktion och kanske inte var ömsesidigt men det viktiga i historian är att vi är bästa vänner idag och gör nästan allt tillsammans (vi swingar inte om det nu av någon anledning dök upp i din skalle...för skojs skull: hand upp i kommentarsfältet OM tanken slog dig...(jag hoppas nästan det så slipper jag vara själv med dessa tankar som kommer med jämna mellanrum)) Ni vet, det är såna där människor som man känner att man inte behöver städa för när dom kommer över, och som precis som oss har en otroligt låg humor och skrattar åt tex sånt här: Jag brukar säga att man ska skaffa vänner som tillåter dig vara precis som du är och respekterar dig för det. Såna personer är dom här personerna...sånt är fint. Tog såklart noll bilder under kvällen men kolla så fint detta är: [caption id="attachment_786" align="aligncenter" width="1358"] Lina och Dogge i Thailand 9 år sen.[/caption] [caption id="attachment_784" align="aligncenter" width="1153"] Nutid[/caption] [caption id="attachment_783" align="aligncenter" width="1200"] Dåtid[/caption] Vi gör sånt här när vi träffas....alltid kul. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jessica Lasses (@jessicalasses) [caption id="attachment_771" align="aligncenter" width="1170"] Before[/caption] [caption id="attachment_764" align="aligncenter" width="1170"] ...and after.[/caption] Dagen har vi spenderat i trädgården. Vi har ju som jag tidigare berättat 3 äppelträd som vi planerar att vi ska ta hand om. Så idag har vi plockat äpplen med någon plan att vi (jag) ska göra kanske mos, kanske paj, kanske något annat. Såg på instagram att det går alldeles utmärkt att plocka äpplen, hacka dom i bitar och frysa in dem för att ta fram dem när dom sen ska användas till något som jag nämnde ovan. Problemen som uppstod var att jag skar av mig halva tumtoppen efter att ha varnat barnen att "knivarna är jättevassa" innan vi satte igång och lekte med dem i trädgården, knivarna alltså. Vi fick ändå ihop ett berg av äpplen som vi hackat i bitar, och märkte därefter att vi har inga fryspåsar att frysa in dem i. Inget egentligt problem, men om jag känner mig rätt så finns det en risk att dom hackade äpplena kommer att stå länge på diskbänken tills dom gäst och förvandlats till någon form av äppelvin, vi får se. Vi upptäckte också att äppelträden ska beskäras under sk JAS-månaderna, dvs juli, augusti och september. Så nu har vi ca 5 dagar på oss att lösa detta med en liten stege och en sekatör. Vi avklarade iof ett träd, dvs mannen avklarade detta med lite hjälp av yngsta sonen som till slut inte vågade beskära äppelträdet längre pga att jag skrämde upp honom att det fanns en risk att han skulle ramla ner och sätta sekatören i halsen, ögat, hjärtat, hjärnan...Ni vet barn med sekatörer / saxar eller liknande, sånt slutar alltid med en olycka i mitt huvud. Okej. Söndag kväll. Måste kila, ska laga en lagom sen middag till familjen. Söndagsstek och allt det där, dvs söndagsstek som blir makaroner och köttbullar. Perfekt. Kram
