....men icke. Nu har jag legat sjuk sen förra måndagen och Marcus insjuknade två dagar efter. Jag trodde jag skulle komma undan, och att jag bara fått en redig man-cold, men idag hände det: märkte att jag börjat tappa både smak och lukt. Hej Covid, välkommen tillbaka. Jag är ändå i god form i jämförelse med Marcus som haft feber i 4 dagar nu. Ändå har vi luckor då vi mår helt okej, tar den tiden att försöka hitta på saker med killarna. Som tex igår, då skjutsade vi dem till Nacka Forum för att släppa in dem tillsammans med en miljard barn på Jumpyard för att få bränna lite energi under tiden som jag och min man roade oss med att handla mat och "mys" för kvällen. La oss ytterligare en kväll i soffan och tittade på en film. Kvällen till ära var "Operation Fortune" med Jason Statham, såklart helt värdelös som alla hans filmer, men det gör liksom inget när det är Jason som är med. Jason Statham är liksom min guilty pleasur, lite skrämmande när jag tänker på det närmare då han är väldigt lik en chef jag haft tidigare i livet, men den mannen räddade inte kvinnor på löpande band och var heller inte en hitman så där slutade liknelsen. Jag har iof inte sett min chef i bar överkropp så kan inte uttala mig om detta. Ställde frågan på instagram vilka ni hade som guilty pleasure och började roa mig med att byta ut Marcus huvud mot era guilty pleasure. Det roade mig i alla fall. Det krävs inte så mycket nu som ni förstår. Det mest skrämmande, eller kanske smickrande, var ändå att någon svarade att hen hade mig som guilty pleasure, vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller förolämpning. Väljer det förstnämnda. Vi behöver heller inte gå närmare in på mina "kunskaper" i fotoredigering. Hoppas jag mår bra i morgon, är nämligen inbjuden på att se Joe Laberos julshow på Elite hotel Marina Tower med tillhörande fördrink och middag. Vill liksom inte missa det, älskar allt som har med magi att göra. Vi får se. Fortsatt krya på mig. Kram
