STOPP!!! VAD ÄR DET SOM SKER? JAG KAN INTE TRO DET! (skrikläs det gärna med en charmig norrländsk dialekt och ta bort "E`t" från "INTE" och uttala "sker" mer mjukt, typ schjeeer) Där har du det. Visualisera nu att du står på nå fjäll i Norrland någonstans, eller i skogen ("ell i skojin" på mer norrländska) Jag vet knappt vars jag är, är jag i Nacka, en söderort i Stockholm, eller befinner jag mig i det Norrländska höglandet, det är svårt att veta när det ser ut så här som det gör. Jag upplever aldrig detta på sommaren, alltså känslan av något så starkt, som får mig att frysa fast och bli som paralyserad för att jag har svårt att ta in det som schjer. Sommaren är också något som kan tas för givet, du vet att du aldrig vet hur det kommer bli, är det sol så är det sol och är det mulet så är det mulet och där emellan regnar det, allt är grönt och det är härligt liksom. Men detta. Detta går inte att ens föreställa sig. Jag går ut och jag blir som förlamad. Står och försöker ta in. Mitt i gatan i grannskapet, utan reflex och skulle jag bli påkörd så är det okej för det sista jag skulle vilja se om jag dör är just detta. Vädret! Just nu har vi det vackraste vädret någonsin. I Stockholm så går det inte att förvänta sig detta. Att världen ska gå från snorig och mörk till glittrande och ljus. Världen är i svartvitt nu, och det är vackrare än grönt. Jag står stilla, ganska exakt 25 cm från grenar och glor (25 cm pga min ålder så håller min närsyn på att ruttna vilket gör att allt närmare än 25 cm blir suddigt. Jag har blivit en sån där person som pressar huvudet bakåt, trycker ihop dubbelhakorna och rynkar ögonbrynen när någon person, yngre än 40, ska visa mig något på hens mobil) Jag glor på grenar för att dom just nu är det vackraste jag har sett. Dom glimmar och alla små fantastiska unika snöflingor har behållt sin exakta form (STOPP. HUR vet man att det inte finns några exakt likadana snöflingor i världen, jag är uppvuxen med denna information och den har gäckat mig sen jag förstod informationens innebörd. Hur vet man? Vem har letat? Har någon fotograferat ALL snö som faller för att konstatera detta? Vad är det för jävla 80-tals påhitt som har fuckat upp min hjärna sen den startade fungera vid ca 5 års ålder 1981) Jag kan inte sluta fascineras och jag har svårt att ta in denna värld. Jag minns när världen såg ut såhär senast. Det var när vi bodde på en annan adress i Nacka. Då, dvs inte som nu, då - vi hade fantastisk utsikt, istället för att nu - se in i grannarnas kök och övriga grannars husgrunder pga bor i någon form av svacka. En morgon, då, vaknade jag till en helt ny värld. Jag har i min äldre levnadsperiod varit anti snö. Den är kall, den gör ont och så fort du har barn så blir barnens glädje över snö, din panik, över allt som måste förberedas. Overaller. Jag ryser när jag hör ordet overaller. Jag är SÅ förbannat lycklig att mina barn är så pass stora nu, så att när dom kommer på (nästan varje dag) när dom klätt på sig själva att dom behöver gå och kissa, så klarar dom av det själv och jag behöver inte svettig korva av dem overallen igen för att sen pressa i barnen i overallen som en omvänd förlossning. Den negativa känslan jag har haft för snö har liksom successivt ändrat sig. Den gick från absolut "känsla för snö = noll" till kanske 60 av 100 första gången jag och familjen åkte till fjällen tillsammans, det var 18 minus, solen sken för det mesta och alla granar såg ut som en LSD tripp. Det var så vackert. Men nu. Jag är på 100 nu ja. När vintern beter sig såhär i Stockholm. Så pass överraskande vackert att det paralyserar mig och jag funderar på om jag ändå inte ska försöka på mig ytterligare ett kärleksbarn, och när det barnet kommer så ska jag döpa hen till Rimfrost. Rimfrost Lasses, har du hört nå mer vacker?För första gången i mitt liv är jag inne i väderappet på telefonen och uppdaterar i förhoppning att det ska levereras minusgrader "minst 6-7 minus vill jag ha i alla fall" säger jag högt för mig själv när jag sitter ensam i soffan och tittar Nacka-väder. Jag är livrädd nu. 1 plusgrad har vi. Grannen nämnde något om regn till eftermiddagen. I morgon ska det bli plus 2 grader. Mitt inre känns som glaciärerna på Svalbard, jag kämpar men känner att jag smälter ihop av yttre omständigheter jag ej kan påverka. Kan vi för en gångs skull be till vädergudarna att det blir kallare väder nu så vi får en paralyserande vacker vit jävla jul. Kram
