Jag hade egentligen planerat att ha en middag hemma med alla vänner och alla deras barn, en kock skulle laga all mat och bubblet skulle flöda. Men, i morgon är jag bjuden på APO´s 5 års dagfest med en hög av gänget som jag hade tänkt skulle vara hos oss ikväll. Och nu är det såhär va, att när du har uppnått den anrika åldern 47, egentligen börjar det redan vid 40, eller egentligen när du får barn, så är det tjorvigt att ha en hemmafest med bubbel för att dagen infinna sig på en fest vid lunch. Hur har dagen varit då? Fantastisk men blev absolut inte som jag planerade. Jag visste att jag skulle väckas av skönsång och macarons för det är tradition i vår familj, sen om sången är så skön hör ju inte till historian, men det är väldigt härligt sätt att väckas på. Kaffe, macarons och en familj i sängen är alltid fint. Planen efter detta var att jag skulle vara ledig dagen till ära. Så blev det såklart inte alls över huvudtaget. Har jobbat ihjäl mig då allt alltid verkar hända på fredagar samtidigt som jag jonglerat med magiska grattishälsningar och telefonsamtal. Tänk att få fylla år och ha bara en person som ringer och säger grattis, det är faktiskt en lyx. Så dagen har varit liksom till bredden av lyx av kärleksfulla hyllningar av vänner från jordens hörn och kanter och blombud. Ett av blombudet från en nyvunnen vän var så vackert för en person med åldersångest så den måste ramas in. Kvällen spenderas med mikrofamiljen, dvs jag mannen djuren barnen och såklart Pontus. I morgon firar vi på riktigt, och även om det inte handlar om mig på APO´s 5-årsjubileum så kommer jag blunda och låtsas att alla hundratals människor är där för mig. Kram och tack för alla grattis. Ni är bäst. Så enkelt är det.
