Det här med att göra en adhd-utredning som vuxen gällande npf diagnos är lättare sagt än gjort har jag förstått. Att ens få komma till den så kallade basutredningen, eller "uttagningen" som jag väljer att kalla det, då jag nästan ser hela detta som en Idol-utagning. Skillnaden är bara att i den här uttagningen ska du inte vara bäst utan värst. Att sitta men en psykolog och gröta i allt som du är värdelös på är fasen inte superlätt att bära alla gånger. Det är ju inte heller ett sånt besök där du berättar om dina sämsta sidor och får ett bemötande hur du bör tänka eller hantera dem, tvärtom, du möts av typ tystnad...vilket är superjobbigt då när jag möter tysta personer har en tendens att aldrig sluta prata och till slut har jag berättat all onödig information om mitt liv en människa kan tänkas behöva. Jag gör utredningen på Wemind i Nacka. Att komma dit och kliva in på det rum där jag och psykologen skulle ha vårt möte var en...eh...upplevelse. En kan säga såhär, att det har inte vare sig lagts någon ansträngning eller kärlek på att få rummet att vara varmt eller trivsamt. Ett rum med ett skrivbord, två slitna fåtöljer, ett bord med en plastförpackning med näsdukar och sen...inget mer. En grön färg på väggarna, säkert för att grön färg sägs vara lugnande, och sen spår efter tejp på väggarna och några spikar i olika höjd, där jag antar att det suttit tavlor en gång i tiden. Det kändes mer som om jag skulle bli inspärrad än att jag skulle ha ett samtal som förhoppningsvis ska hjälpa mig med mina eventuella problem att fokusera. För det är just det som är problemet, min brist i att fokusera och min totala ovilja att göra sånt som inte är lustfyllt. Jag inser att det finns två vägar att gå här i dessa utredningar:1: Antingen väljer jag att se allt jag är dålig på och stannar kvar där. För det är väldigt lätt. Att sitta och tala nedvärderande om mig själv, alla mina fel och brister, det biter tag i hjärnan som ett satans hjärnspöke. Eller...2: Välja att se vart min personlighet, som är en stor del i detta, och hur det har tagit mig framåt. Utan det här fladdriga som jag är så hade jag aldrig ha träffat min fantastiska man. Valde tidigare att bara beblanda mig i destruktiva relationer, alla kantade av bråk och svartsjuka - detta ledde mig till slut rakt i armarna på Marcus då han är den totala motsatsen till hur mina partners och relationer har sett ut tidigare. Min ibland överdrivna spontanitet och förmåga att ta beslut över en millisekund har fått oss att bosätta oss i både Thailand över vintrarna och är en stor del av anledningen till att vi flyttade till Spanien. Det har även öppnat upp många dörrar för jobb som jag tackat ja till utan att blinka och fått mig att träffa massor av nya spännande människor i olika sammanhang. Bäst av allt, jag har träffat så många likasinnade som jag haft dom mest roliga stunderna med då vi varit med om så märkliga saker och hamnat i situationer som jag tror att många hade tänkt över både en och fler gånger över innan de hade kastat sig in i det, eller kanske med största sannolikhet valt att vända och ta en annan väg. Jag är tex expert på att tappa bort saker - men ofta när jag tappat bort något så hittar jag något annat jag letat efter en längre tid. Vilken grej va! Min överkänslighet får mig också att hela tiden känna hur folk mår och vilken sinnesstämning dom är i. Detta kan ibland vara dränerande, men det får mig också att bry mig om människor otroligt mycket och i det har jag hjälp många längst vägen - och på det sättet även blivit någon form av moodmanager. Jag klampar absolut i klaveret ofta och hamnar i argumentationer med människor, vilken erfarenhet det ger ändå va, tänk att det finns folk som går igenom livet utan en endaste konflikt, de människorna kan ju aldrig vara bra på att förhandla tänker jag!. Så. Nästa vecka ska jag tillbaka till det lugnande rummet utan tavlor i Nacka. Vi ska göra något då, men kommer inte riktigt ihåg vart. Nu vet jag i alla fall att jag ska gå av på våning 4, inte våning 2 som jag klev av på bara för att alla andra i hissen gjorde det. Ni ser, jag lär mig. Nu ska jag gå och packa upp min väska från Köpenhamn så jag kan packa väskan till helgen då jag ska iväg igen. Hej på er / Jessica
