Åk till fjällen ihop! Alltså inte själva resan i sig, även om den kan vara påfrestande nog. Jag tänker heller inte på hänget i huset tillsammans. Utan jag tänker på när hela familjen ska göra sig i ordning samtidigt för att ta sig ut i backen! Det som är väldigt intressant i den här händelsen är hur barnens all funktion liksom slutar fungera. Allt behöver dom hjälp med helt plötsligt. Strumpor ska sättas på, underställ ska hittas, överdragsbyxor ska på, ryggplattan ska justeras, tillräckligt många lager med kläder ska kläs på, hjälmen ska spännas och skidglasögonen ska ställas in. Och nu väntar vi lite va, för nästa steg är att besöka skiduthyrningen. Herrejävlar, här sätts hela familjerelationen på prövning! Och då är det inte bara vår familj som är prövningen, utan hela jävla skiduthyrningen är som att den står i lågor. Vi snackar vuxna människor som tappar det på sina barn som skriker högre än Pavarottis högsta toner samtidigt som alla pjäxor är för små för stora för tajta för fula för hårda för allt. Mitt i detta går en omkring i strumplästen och kliver i alla snöpölar som bildats inne i skiduthyrning. Någonstans här tar i alla fall mitt tålamod slut. Det brukar se ut så. Jag släpper allt och tittar på Marcus som steppar in med ett stort jäkla lugn och säger "jag löser detta". Han är ofta familjens hjälte i dessa sammanhang, jag = inte lika mycket. Några andra hjältar i Lofsdalen är människorna som jobbar i skiduthyrningen! Jag undrar om dom måste genomgå ett psykologiskt test innan dom får ta anställning i detta kaos. Bara doften i en skiduthyrning är en prövning i sig om ni frågar mig. När vi stod där inne idag sa våra vänner "NU måste vi visa oss från vår bästa sida så vi inte ger Stockholmarna dåligt rykte, det eller så pratar vi Göteborgska!" Här gick jag ut. Och då vill jag även meddela att det inte var den enda gången jag var inne på skiduthyrningen idag. Min relation med skiduthyrningen såg ut såhär idag: Hyrde skidor till mig själv och min familj. Bytte mina pjäxor då dom var för stora. Provade 6 par innan jag hittade ett par som var kompatibla med mina fötter. Här mötte jag även Lina som behövde valla sin nya bräda vilket skulle ta 30 minuter. Vi tog det fantastiska beslutet att vi tog en väntöl på Hovvärket under tiden. Åkte ner med sonen som skulle testa att köra bräda. Hyrde bräde med skor och allt vad det innebär för två människor som aldrig tidigare tittat åt en bräda tidigare. Besökte senare själv skidhyrhyrningen för att valla mina egna skidor vilket dom gjorde på ca 3 minuter trots att hela salen var full av stressade föräldrar och barn som tappat all lust för flera tider sedan. När nu allt detta är avklarat så är allt äntligen fantastiskt. För det ÄR fantastiskt att vara här uppe. Jag ÄLSKAR Lofsdalen. Trevligt som sjutton. Härliga backar som passar vår familj perfekt. Och sällskapet är såklart fem stjärnor. Och det är alltid en fantastisk känsla att kunna lägga skiduthyrningen bakom oss och nu bara möta morgonkaoset i hallen som en del av dagens äventyr. Låter dessa bilder sammanfatta dagen....så underbart ändå. Och vi är fortfarande en harmonisk familj, kanske mer nu än i morse. [caption id="attachment_1959" align="aligncenter" width="4032"] Nudelsoppa till frukost. Älskar att bo med en kock en vecka.[/caption] I morgon lovar jag också att inte glömma korvbröden hemma! Älskar ändå fjällen, borde flytta hit, och köpa egen utrustning till hela familjen. Tjipp.
