Vart var vi nu då? Snabb tillbakaspolning: Vi är i London och äter som om varje måltid var livets sista. Vi har missat att köpa presenter till våra barn pga lite trötta från fredagen (vågar inte skriva bakfulla även om det var lite sant) och landade till slut på en pub och började förbereda oss för lördagskvällen...som egentligen var anledningen till att vi tog oss till London till en start. Vi hamnade till en start i London då Calle och Malin fått en inbjudan från Frantzéngänget att närvara helgen innan öppning. Stopp! Vem säger ens "närvara"? Herregud. Anyway, long story short: Vi crashade deras helg då vi trängde oss på och bad sådär lagom fint och förklarade att gå på Frantzéns förpremiär i London är absolut något vi också vill göra. Så, nu var vi där i London, tillsammans med Calle och Malin och två vänner till som anlände på lördagen för en smash and grab Studio Frantzén London. Vid ungefär 16.00 fick Calle ett sms som löd ungefär "SKYNDA er fööör fan så ni HINNER dricka drinkar på ROOFTOPPEN!!!!" Okej, nu kanske sms-et inte hade den exakta desperata paniken som ton, men det var exakt så JAG kände det. För det är sånt som en kvinna kan känna ibland när klockan är ca 16 och middagen som förväntningarna byggts upp så massivt inför endast är 3 timmar bort och nu ska det dessutom hinnas med drinkar på en rooftop! I London! Utan barn! och jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig... På något mirakulöst sätt lyckades vi hinna i tid till att både hänga i Calle och Malins rum innan avfärd, (förlåt, innan vi behövde dra menar jag. Ingen säger avfärd, om du inte är reseledare för en grupp pensionärer födda väldigt tidigt då språket fortfarande kommunicerades i ord som "närvara" eller "avfärd"....det eller det där faktum att du är infödd i gräddan så att säga, men då är det mer "närfvara" och af-färd"). Okej, tråden är tappad igen. Vi anlände absolut inte till Frantzén utan vi tog en bulle dit helt enkelt och med ett språk som inte gör mig till en pensionär eller gräddbakelse, i alla fall, när vi väl kom dit så kom nästa dilemma. Nämnde jag i mitt tidigare inlägg att Frantzéns nyöppnade restauran ligger på taket på det varuhuset som vi gick in i och knappt hittade ut ifrån? Dvs Harrods!? I alla fall, det gör det. Där högst upp på taket har dom smällt upp denna gudomliga plats. Och klockan tickar förstår ni. Tiden är nu 18.30 och vi ska för guds skull hinna med drinkar på rooftoppen innan middagen startar kl 19. Men nej, om ni trodde det var svårt att hitta ut från Harrods så är det precis lika omöjligt att hitta till restaurangen, i alla fall om du går in från fel entre. Ungefär 15 minuter senare hittade vi rätt. Eller rättare sagt först hade vi ringt en vän som ritat hela jäkla Frantzén och bad om vägledning men det slutade i alla fall med att en man som jobbade på Harrods följde oss hela vägen fram och in på Frantzén för att vi skulle med säkerhet hamna rätt. Äntligen är vi här. Som vi har laddat. Vi är som grupp ett gäng människor som lever för mat och dryck. Att äta en perfekt tillagad maträtt är som att föda ett barn, och då menar jag minus all smärta och allt det andra äckliga, utan jag menar kärleken. Mat är livet. Den som säger annorlunda vet jag inte om jag vågar lita på. När vi äntligen entrade restaurangen (förlåt, men jag tänker att det här kanske inte är så stort för er? speciellt inte om ni inte älskar mat och inte har en jävla aning om vad jag snackar om! Frantzén är en restaurang i Stockholm som har jag vet inte hur många stjärnor i Guide Michelin, säkert 100. Att besöka den här restaurangen är som att kliva in i garderoben i Narnia...(googla för guds skull om du inte har en aning, och hyr filmen) Du kommer in och möts av en sagovärld där vad som helst kan hända. Nu händer det iof samma sak varje gång, bortsett från nya menyer, men det som händer varje gång på Frantzén är att du upplever mat och service som är helt jäkla obegripbart (ja jag tror det är ett eget ord). Och nu ska vi möta något liknande i London!) Vi visste sen tidigare att nivån inte går att jämföra med Frantzén Stockholm och att vi skulle tänka det lite som om Astoria och Punk Royal var på dejt typ (två kanonrestauranger i Stockholm som är varandras motsatser typ) Men inget av det spelar någon roll när du kliver in här, någon sa "salen på Hogworth" och ja typ faktiskt, minus alla trollkarlar och häxor även fast vi var där. På taket har dom en galen takterrass med infravärme för att kunna ha öppet året runt, och naturligtvis ett tak som går att dra bort när solen steker på. Fyfan va fint. Nu är detta absolut inte ett sponsrat inlägg av Frantzén, dom får gärna återkomma med ett förslag om det i så fall, jag tackar ja till allt så länge det innebär att jag får äta deras bröd och deras smör för resten av mitt liv, för detta mina vänner är det godaste som finns. Det kan absolut ha varit så att jag åt nästan 2 matskedar smör...direkt ur byttan...ni förstår att smöret var vispat tillsammans med någon blond miso och honung från gurkörten...ni fattar, finns inte en möjlighet i hela världen för mig att äta gurkörtssmör igen. [caption id="attachment_1451" align="aligncenter" width="3024"] Hummer till förrätt....[/caption] [caption id="attachment_1461" align="aligncenter" width="3024"] Något underbart med glass och kolasås till efterrätt..[/caption] [caption id="attachment_1459" align="aligncenter" width="3024"] en hel barstyrka som övar på att göra hotshots...dom behöver lite mer övning, och större glas :)[/caption] [caption id="attachment_1437" align="aligncenter" width="3024"] Brödet. Har ej smöret på bild pga åt upp allt. Med sked.[/caption] Det var sammanfattat en magisk kväll och en restaurang i London full av svenska gäster då halva Stockholm och Stureplan flugit in för detta, typ. Detta gav en liknande narnikänsla då kvällen tog slut och vi klev ut i natten i London. Även här glömdes lite tid och rum bort, vilket alltid är ett bra betyg. Den gäst som inte var från Stockholm var Rick Astley som satt vid bordet bredvid. För mig, som är född 1976 så är detta stort, JÄTTESTORT. Om jag tog en bild med honom, pffft nä jobbar inte så. Jobbar mer såhär: [caption id="attachment_1462" align="aligncenter" width="4032"] "kan du ta en bild på mig och min man och mina bröst tack?"[/caption] [caption id="attachment_1457" align="aligncenter" width="1170"] ...enbart för att kunna zooma in och få ett fotobevis.[/caption] Drog vidare till baren i entrén för en sista drink innan den här gruppen med människor (minus Rick) drog sig tillbaka till hotellrummet för skönhetssömnen.. [caption id="attachment_1464" align="aligncenter" width="1024"] Absolut inte vatten i glaset och skönhetssömnen hägrar..iaf för hon till höger.[/caption] [caption id="attachment_1470" align="aligncenter" width="1170"] STORT tack till det här gänget för det magiska hänget.[/caption] Avslutade hemresan på samma sätt som resan till London. Dvs egentid med min man på planet hem..."semestern är inte slut först en kliver in genom dörren hemma" har någon klok person sagt. [caption id="attachment_1465" align="aligncenter" width="3088"] På väg hem från London...[/caption] [caption id="" align="aligncenter" width="1170"] ...och på väg till London...[/caption] En kanonweekend. Och som vanligt var vi HELT slut när vi kom hem. Men det är ju ofta så när ett vuxet par åker iväg en weekend för att vila upp sig...vi lever ut istället. Fint ändå. Okej, måste dra. Har en 13-åring att fira. Shit, tänk att jag vart mamma i 13 år idag? Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jessica Lasses (@jessicalasses) Och ja juste ja. Jag är inte gravid, det är såhär en kan se ut efter en helg som gick i frossans tecken. Tack kroppen, jag älskar dig.
