Händer som regel aldrig i vår familj, vi gillar lunket på morgonen. Normalt glider vi ut kl 11.30 ungefär med gäspen kvar i ansiktet typ. Idag hängde vi på låset till liften som öppnade klockan 09. Vi stod där nästan först i kön och tryckte likt ett gäng turister på chartersemester för att paxa en solstol. Jag blev lite överraskad, nästan glatt faktiskt, över hysterin som rådde när liften väl öppnade. Jag överdriver inte alls om jag säger att det hetsades och nästan armbågades och folk föll i liftkön i kampen att nå fram så fort som möjligt till stolsliften. Jag tror att många har som mål att vara först upp på toppen och ser det som en personlig seger. Önskar att alla mina mål i livet såg ut så, fan va lätt! Anyway, klarblå himmel, nypistad backe och några av familjens medlemmar på plats. Om sanningen ska fram, och det ska den alltid, så är jag en mer 11.30 person i backen. Nypistat är liksom inte min grej tror jag, det ser snyggt ut men är ju hårt och räfflat. Förra året åkte vi precis bakom en pistmaskin och förstörde hela nypistningen, det var förbannat nice, mjukt och perfekt och vi var överlyckliga, dvs motsatsen till vad pistmaskinföraren var, men så kan livet se ut ibland. Nu second breakfast. //Hepp
