...nu kan en tro att jag har gjort något olagligt, och så är inte fallet, i alla fall inte denna gång. Men, jag har gjort något som jag nästan alltid har ifrågasatt andra när dom gör. Nu är just ordvalet "ifrågasatt" lite taget ur ingenting egentligen, utan det har mer handlat om att jag inte förstått hur folk kan göra det. Nästan så jag trott att när jag sett folk göra detta, att dom är under hot, jagade, och behöver fly och är i behov av räddning. För jag har liksom aldrig förstått att folk springer för skojs skull? Idag sprang jag 5 km tillsammans med Marcus. Och jag klarade det! Det var absolut totalt idiotiskt att välja Nyckelviken i Nacka som platsen där vårt snudd på maraton skulle utföras. Idiotiskt pga det finns nästan inte en sträcka som inte är totalt kuperad eller som betsår av långa trappor eller branta backar....det blir tydligen så när någon bestämmer att ett naturreservat ska placeras på en plats som består av en jävla massa berg. Men, i alla fall, där utförde vi det! Och visst, jag trodde stundtals att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Och det värsta av allt, vet ni vad det är? Jag vill typ göra det igen. Jag vill bli bäst på att springa. Fan va kul det är. Och bäst av allt. DET ÄR GRATIS. Jag har tidigare sprungit, men då betalat ungefär 4.000 kronor på ett år för att spendera några timmar totalt under året springandes på ett livsfarligt löpband, och vad upplevde jag dom timmarna kan en tro - PRECIS INGENTING, mer än att det var förbannat tråkigt. Men nu, jag tror jag har hittat det. Löpning i skogen, bland naturen, bland vilda djur och frisk luft. Jag är typ frälst. Jag tror jag kommer göra detta frivilligt fler gånger faktiskt, hoppas jag i alla fall. [caption id="attachment_2450" align="aligncenter" width="4032"] Ser ni vilddjuret som stirrar på oss och tror att vi flyr från en fara...?[/caption] Träningsvärken som kryper på nu..också fantastisk. Borde ju göra något gott tycker man? Kram
