Vart vi än ska resa till så ser våra rutiner alltid ut på samma sätt. Kanske därför det kallas för just rutiner när jag tänker efter. I vår familj har alla invånarna egna rutiner som är outtalade och självvalda, det kanske är så, och våra kanske ser ut precis som dina. Vi får se. [caption id="attachment_1923" align="aligncenter" width="1170"] Kanske den viktigaste lasten. Ett halvätet paket morgonpuffar till Dogge. Har en matkräsna barn så har en.[/caption] Vi är på väg till Lofsdalen för sportlov. Det här sportlovet har liksom fallit mellan stolarna trots att det varit planerat sen länge, och egentligen har det nog bara fallit mellan mina stolar då jag inte var beredd på att det skulle komma så fort. Har dessutom ett gäng möten inbokade denna vecka pga just tidigare nämnda stolar - tur att vi haft en pandemi tidigare så nästan alla vet hur vi har möten med varandra när vi är på olika platser i världen. Till rutinerna var det ja. Familjen Lasses rutiner: Marcus: Dagen innan packas allas skidkläder, allas skidutrustning som underställ, buffar, strumpor, skidhandskar, mössor och hela guds moders skit som behövs för en vecka i svenska fjällen. Detta ställer han sen fram i närheten av hallen så att det går lätt att bäras ut till bilen. Efter detta packar han kläder till sig själv och till Oscar och Douglas. Samma dag som avfärd städas köket, sopor slängs, necessärer med diverse sjukdomsartiklar som febertermometrar, Ipren, alvedon och alla annat som kan behövas om en familjemedlem skulle bli lite krasslig. Sopor och matavfall slängs så inget ligger och luktar, sen tar han en lov i huset minutrarna innan avfärd för att se att det inte står en gammal tallrik med mat eller en gammal kopp kaffe som sen står och luktar illa. Oscar: Oscar gör ingenting först sekunderna innan avfärd. När vi sen ska hoppa in i bilen så kommer frågorna om hörlurar, mobilen - är den laddad? "mamma var är ditt, pappa vad är datt" Douglas: Gör ingenting. Eller jo. Han bär omkring på mjukisdjuret för stunden som han älskar mest för att inte glömma det hemma. Här någonstans också minuterna innan avfärd så börjar barnen alltid att stoja, låtsasbråka och härja med varandra, trots att dom har haft hela morgonen på sig. Och någonstans här skickar jag ut dem i trädgården oavsett väderlek. Jag: packar alltid ungefär 1,5 timma innan avfärd. Det är lite som med en middag, en vet ju aldrig vad en är sugen på, hur ska jag kunna veta vad jag ska ha med i en packning beror helt på humör. Men sen så är jag trivselansvarig i den här familjen va. Dagen innan avfärd inhandlas "bil mys", dagens packning består av dryck med skruvkork, kanelbullar till hela gänget, bananer och pringlechips (otroligt viktigt, en vanlig chipspåse slutar alltid i katastrofmycket chips i exakt hela bilen) Jag ser till så att barnen har med sig minst 1 varsin kudde och en filt i bilen så att dom kan sova. Jag laddar ner önskemål till olika enheter då jag vet att det stundtals är wifiskugga och då blir det ett jävla liv ibland. Jag stämmer av att eventuella gossedjur är på plats och det sista jag gör är att brygga två koppar kaffe och hälla upp i en varsin ful termosmugg som placeras i bilen. Ungefär 1 minut in i bilresan börjar jag äta på matsäcken pga så jäkla mysigt på något självplågande sätt. Allt trivsel ligger dessutom framför mina ben hela bilresan så jag själv får sitta som en ihopkrupen krum person, men det är sånt en trivselansvarig offrar för sin familj. Jag vill också tillägga att det även finns en baktanke i mitt ansvarsområde. OM vi tex kör i diket eller kör vilse så har vi proviant (chips och bananer ska en alltid ha i handväskan) vi har filtar och kuddar så vi kan övernatta, vi har dryck och vi har naturligtvis toalettpapper OM någon skulle ha ett behov. Detta tänk kan iof även finnas med i bakhuvudet när vi åker till Huddinge till våra vänner som bor 1,5 mil bort från oss. Men. Nu är vi på väg. Och jag är förberedd.
