Ett möte kan ju vara med vad och vem som helst, ett ytterst viktigt möte behöver ju inte betyda att det handlar om att möte med en person runt ett bord på ett kontor där alla närvarande är klädda i kontorskläder - kontorskläder = kläder som är obekväma och inte alls supersnygga. Mitt möte var inte med en person i obekväma kläder, utan mitt möte var med solen, nämligen dess uppgång. Det var iof en person med i sällskapet, dock i bekväma kläder som iof inte heller var supersnygga. Men mötet vi tillsammans hade var av ytterst vikt. När jag och Marcus kom ut till Emelie och Fredrik på Björkö i Norrtälje där dom har sommarställe så tog det inte lång tid innan Emelie föreslog att vi skulle se soluppgången tillsammans. Jag är sällan slö i svar på en fråga som handlar om att kliva lite utanför ramarna, så jag svarade ja i samma hundradels sekund efter frågan ställs. Nu kanske ni inte tycker att se en soluppgång är utanför ramarna, nej, det är det naturligtvis inte, men jag tror ändå att många hade tänkt "det är ju en dag i morgon också" och hoppat i säng. Jag tror på att vi aldrig kan lita på att vi har en morgondag, så det är av ytterst vikt att fånga ögonblicken idag, dvs när vi lever, vad som händer i morgon får vi se. Så, vi bänkade oss där, precis bredvid havet, pratade och drack bubbel ända fram till solen sprack upp. Ett ytterst viktigt möte. Arvoir
