Finns det någon som INTE älskar fredagar? OM den gör så kan jag meddela redan nu att den personen litar jag inte på. En dag kan antingen starta på ett bra sätt eller på ett dåligt sätt brukar jag säga. Och därifrån kan en välja att göra dagen bra...eller dålig. Jag är ju en förespråkare för "positive thinking" men även solen har fläckar...så i fredags startade dagen skitdåligt helt enkelt. Och allt är skolans fel. Och lite föräldraskap. Kanske mest föräldraskap faktiskt om jag ska lägga handen på hjärtat. British schoolday. Är det något ni känner till? Alla skolor har inte detta har jag förstått. Vi har det, och har alltid haft det. Och varje gång är det en jävla fight att få barnen att förstå att dom dagen till ära ska klä ut sig till Brittiska skolbarn! Detta är absolut inget tvång då skolan inte får tvinga barnen enligt svensk skollag vilket såklart är positivt, men en (jag) kan tycka att är det Brittisk skoldag så bör barnet (mitt) gå all in. Alla i familjen tycker inte så. Svarta byxor, vitt skjorta / piké och gärna slips är en av förslagen för barnen. Har du en kavaj eller en kofta så är det alltid en bonus....från föräldrarnas håll, inte skolans. Douglas hatar skjortor. Precis som han hatar ketchup fast han aldrig smakat det. Så varje år, när det är Brittisk skoldag, så startar alltid dagen såhär kan man säga. Jag och mannen vände oss lite in och ut för att hitta lösningar och lirkade med sonen för att hitta en outfit som inte är skjorta slips och kavaj men som ändå liknar något som en brittisk liten pojke skulle kunna ha på sig. Den här gången så slutade det med svarta mjukisbrallor och en vit t-shirt som togs på innan frukost. 15 sekunder efter frukosten serverats så var den vita t-shirten nerfläckad och kris uppstod då vi var tvungna att hitta en ny vit t-shirt och gärna en tröja att ha över. Jag och mannen kan ha tröttnat då vi i ungefär hela veckan har kämpat och peppat inför denna dag. Ungefär 20 sekunder innan avfärd mot skolan så tappade nästan alla inblandade familjemedlemmar humöret och det slutade med att mannen gapade, jag skrek och sonen fällde tårar i hallen för att han tvingades ha på sig kläder för att matcha in i mallen för den brittiska skoldagen. Efter en stunds tröst och där vi som ska vara vuxna i familjen bad sonen om ursäkt över att vi brast, så for vi iväg till skolan och fredagen fick fortsätta i vilket jäkla skick den behagade. Som förälder, eller i alla fall jag, så får jag alltid dåligt samvete när jag känner att jag driver på kanske lite för hårt och blir lite för "svart eller vit". Jag kan ha sagt att "Den brittiska jävla skoldagen har sett ut såhär i 10 år, jag förstår inte varför du ska vara den enda eleven som vägrar ha på sig skjorta". Ni fattar. Känslan gör att man känner att mammarollen inte förtjänar en medalj just dessa dagar. Fick absolut inte ta någon bild på Douglas den här morgonen vilket är fullt förståeligt, och medaljen hade varit ännu mer bortblåst om jag hade krävt det med tanke på tårar och allt. Bjuder på en bild från tidigare år, när Oscar hade british schoolday och vi tvingade på honom en slips. Hans uppsyn talar ändå lite för att han liksom går med på det för vår skull. Men det finns ju knappt något sötare. Skulle nästan kunna tänka mig att flytta till ett british land bara för att göra detta till en normalitet och se mina barn i den här outfiten varje dag. [caption id="attachment_1053" align="alignnone" width="3276"] 8341900[/caption] [caption id="attachment_1054" align="alignnone" width="3648"] 5640744[/caption] Thank you very much for reading my blogg. Put a press on the heart if you like it. Goodbye, got to go. Yes.
