Igår hade jag en sån där dag där allt jag skulle göra aldrig blev slutfört. Jag skyller absolut på hormoner och potentiell adhd (kan ju i dagsläget inte säga att jag 100% har adhd med tanke på att min utredning ej är klar...å andra sidan så har ju läkaren sagt att jag har adhd men nu handlar det om HUR mycket adhd jag har och OM jag får plats i systemet så jag kan få hjälp vidare..så fram tills den slutgiltiga stämpeln så kör jag den långa versionen, dvs denna, varje gång jag refererar till min potentiella adhd. Förstå hur mycket TID jag kommer spara bara genom att slippa skriva eller uttrycka mig såhär varje gång dessutom) Anyway. Min problematik ligger ju i att jag drar igång tusen projekt och slutför noll. Jag brukar skämtsamt säga att dom enda egentligen projekten jag slutfört är mitt körkort och mina två graviditeter. Dom sistnämnda hade jag ju liksom inget val egentligen, så jag kan därför nog inte säga att det är något jag slutfört med kraft. Körkortet däremot, det grejade jag ju...å andra sidan så såg jag det som en tävling och då är det JÄVLIGT lätt att slutföra något kan jag meddela. Men igår, så gick det sådär, och det biter mig i röva idag kan jag bestämt meddela. Jag vet ju iof att snart kommer den, kniven, riktad rakt mot strupen och som signalerar att "gör du inte detta så ta mig fan dör du" och då blir det fart på den här kroppen förstår ni. Det enda som egentligen suger med det är just känslan är ju just stressen som såklart kommer, och som även gör att annat som ska färdigställas den dagen skjuts på till framtiden, och sen är vi i det där erkända ekorrhjulet där moment 22 bara går runt runt runt runt. Där jag skjuter på något för att sen göra det i sista sekund, men det jag då ska göra vid det tillfället egentligen måste jag då också skjuta på till senare, och sen ta tag i det försent vilket gör att det jag ska göra där och då måste skjutas på, och sen snurrar det. Ni fattar. Hade varit så mycket enklare att hantera allt från start. Så. Med det sagt. Såhär såg gårdagen ut stundtals. Jag ansträngde mig också. Men när en varm hund kommer och lägger sin håriga kropp tätt till mitt ansikte, då kapitulerar jag och låter det bara ske och skjuter på ytterligare saker framåt, men där och då känns det så värt.
