Måndagar, en riktig jäkla vattendelare. Vi har dem som ÄÄÄÄLSKAR måndagar, som "verkligen längtat hela heeeelgen efter måndag"? "Nya utmaningar, och veckan bara ligger där och väntar på mig"! Eh, va? vet inte om jag litar på såna människor, tänker att det kan vara samma människor som alltid mår bra och tycker livet alltid är fantastiskt. Skrapar en lite under ytan så kommer det nog fram en liten måndagshatare där ska vi se. Sen är det vi andra. Nu är det inte så att jag ser måndagen som starten på en lång och smärtsam väntan innan fredagen kommer, jag vet att det finns sånt folk! Jag har heller inte ångest på söndagar. Men, jag kan knappt inte jobba på måndagar, speciellt inte som nu, när jag har så otroligt mycket att göra den här veckan. När jag har mycket att göra så kan jag liksom inte sortera VAD jag ska göra i hjärnan, det blir liksom överkokt. Jag har några saker på min lista att göra idag. Den ena är att skriva 3 olika offerter med olika kreatörer som förslag till mina kunder jag jobbar med. Innan det ska kreatörerna kontaktas också. Sen ska jag göra 2 presentationer inför möten som jag har med kunden den här veckan. Jag ska också kontakta ett gäng nya kunder och berätta att jag finns och om dom vill göra samarbeten med kreatörer så är det mig dom ska kontakta, och sen ska jag också skapa lite egna samarbeten...Allt behöver nödvändigtvis inte göras idag egentligen. Men jag tänkte att jag skulle få allt gjort idag så hade jag det klart och kunde jobba vidare i ett rasande tempo. Ibland ligger allt för nära men är ändå för långt bort. Då blir jag en mästare på att prokrastinera. Precis som när min revisor ber mig skicka mina fakturor och kvitton osv....det går liksom inte att göra på en gång, utan det är mer när det är panik som min hjärna vaknar till liv och då river jag av det fort som fan och gör det oftast otroligt bra - detta kanske inte min revisor tycker, men i det här fallet refererar jag till arbetslivet. Men på vägen dit så är det som att min hjärna är som en slö seg sörja full av massa "to-do´s" som aldrig görs. Och med det här så kommer det dåliga samvetet också. Tankar om att jag är dålig som inte tar mig an uppgiften, jag menar hur svårt kan det vara att bara sätta mig rakt upp och ner, kontakta dem som ska kontaktas, och skapa det som ska skapas? Men. det. går. inte. Saker som jag gör när jag som idag verkligen behöver (fast egentligen inte) göra det som jag ska göra: Jag har yogat. Jag har hjälpt en vän med hennes affärsplan i ca en timme. Jag har tvättat en vägg i hallen, upptäckte hur skitig den var när jag yogade. Jag har också skrollat på instagram vad som känns tiotusen gånger, så pass ofta i alla fall att flödet knappt hinner uppdateras....jag har stirrat ut genom fönstret också, jättemånga gånger och ifrågasatt om jag över huvud taget ska göra det jag gör, och det innefattar typ allt. Så, idag sitter jag här med sån jäkla spänningshuvudvärk orsakad av stress för att jag har för mycket att göra men gör istället ingenting pga vet inte vart jag ska börja. Det bästa med detta är att när väl det dåliga samvetet runnit över pga att jag inte gjort något idag så brukar det bli en jäkla fart på mig...det är bara lite svårt att förutspå exakt när den känslan infinner sig. Åker och hämtar Dogge så kanske jag får ännu mer ångest och skyndar på den känslan. Önskar jag var en måndagsälskare som såg dagen som den bästa av veckans alla...jäklar va kreativ jag skulle vara då.
