Jaha, nu blev det såhär. Ibland funderar jag på att tatuera in just den meningen någonstans på kroppen, ungefär som en påminnelse att ibland bara titta bort, titta upp i himmelen eller låtsas pilla bort något som sitter fast på kroppen. För en tid sedan var det föräldramöte i Douglas skola. Ett möte som jag och mannen klunsade om angående vem som skulle ta mötet versus vem som skulle köra ett barn till fotbollsträningen. Jag fick föräldramötet. Dogge går i en helt fantastisk skola. Jag tror jag innerligt älskar alla fritidspedagoger och lärare som funnits i våra liv dom senaste 12 åren. Både Oscar och Douglas har gått på förskola tillsammans med många av dom här människorna, för att sen kliva över till förskoleklass. När vi flyttade till Spanien och vi tog Oscar ur 2a klass och visste att han skulle missa sitt sista skolår i den här skolan fick mig att storböla öppet på skolgården när jag skulle säga hej då till lärare och pedagoger. Glädjen när vi kom tillbaka efter 2 år och och skolan tog emot Douglas med öppna armar och det visade sig att många av dessa hjältar valt att jobba kvar. Nu går Douglas i 3e klass, dvs det sista året på den här skolan. Jag bokstavligen älskar allt med den här skolan. Som en liten bullerbyskola med ofantligt engagerade lärare och pedagoger, med en rektor som alltid har sagt hej, och som alltid haft stenkoll på vilka barn som tillhör vilken familj. Så imponerande! Jag som inte ens kommer ihåg vad grannbarnen heter i förnamn eller betala min mobilräkning i tid (märks ofta när jag inte kan ringa längre, är så bundis med kundservice på 3 "hej det är jag igen" - Hej Jessica, ojdå har du glömt att betala räkningen igen, gör det så låser vi upp telefonen igen.... typ) Det är en sjuhelvetes tur att jag och resten av världen är bra på olika saker brukar jag tänka rätt så ofta. När Douglas kom tillbaka till skolan blev vi välsignade med en ny lärare. Vi kan kalla henne för Maria för det är faktiskt det hon heter, och hon förtjänar all hyllning. Maria är inte bara en fantastisk lärarinna för vår son (och såklart för resten av barnen i Douglas klass) hon är även en fantastisk människa för oss föräldrar (här menar jag för mig och Marcus för jag hoppas att hon slipper behandla övriga föräldrar som hon behandlar oss) Jag har pratat om Maria i poddavsnittet "Malin spontansäljer lägenheten" (som du kan lyssna på här) men kan dra det lite snabbt här också. Jag och Marcus är hemska ibland när det kommer till Douglas skolgång. Vi glömmer läxor, vi glömmer utflykter, vi glömmer matsäck och jag kan inte räkna på hela familjens fingrar och tassar hur många gånger vi har glömt Douglas gympakläder! I alla fall så pass många gånger att Maria har börjat skicka mail till mig och Marcus för att påminna oss om att packa ner Dogges gympakläder. Jag älskar kvinnan! Några som jag också är otroligt imponerad av är människor som anmäler sig själva som klassföräldrar! Jag brukar kategorisera dessa människor som engagerade superadministratörer som ska hålla kontakt med klassens föräldrar, styra julmarknader, loppisar, hänga med på utflykter, baka kakor till jävla höger och vänster mest hela tiden. Jag tror dessa människor år typiskt blåa som älskar excelark. Jag kan inte ens administrera mig själv, varken betala eller skicka fakturor och har på något mirakulöst sätt lyckas att inte vara klassförälder under dom sammanlagt ca 10 skolår våra barn har haft gemensamt. Fram till den där dagen för ett par veckor sedan. Den dagen gick jag in i klassrummet och föräldramötet, helt ovetandes vad som skulle ske. Mötte Douglas fantastiska lärare som påminde mig om att "kontraktet som alla barn ska lämna in, har ni glömt det?" Eh öh...kontraktet? "Ja du vet kontraktet som ni skriver under ifall det är ok att barnen bla är med på bild från skolan!?" - AAaaaah jaaa oooh...eh ja DEEET kontraktet ja! (har ingen som helst aning om vad hon pratar om) - Oj då hoppsan hejsan har vi inte lämnat in det eeeeh?? Det är alltid lite jobbigt att börja ett föräldramöte på just det sättet, i alla fall med vårt trackreccord i att glömma saker som har just med Douglas skolgång att göra. Och med det sagt vill jag inflika att vi absolut är engagerade, det är bara det att vi är engagerade i så mycket annat samtidigt sista tiden. Jag slog mig ner bredvid några andra föräldrar och liksom såg hur Douglas lärare tog sikte på mig och med bestämda steg tågade fram och nästan pekade med hela handen mot mitt ansikte och sa "Vad skulle Douglas mamma säga om att bli klassförälder!" (jag väljer att sätta ett utropstecken bakom "frågan" pga att det var egentligen ingen fråga alls utan mer som ett konstaterande eller ett hot) Ni vet när ni får en fråga, som ni absolut behöver väldigt lång betänketid på för att svara för att du egentligen inte alls vill ha något med frågan att göra. Tänk dig in i min situation, där jag sitter på en låg stol med Douglas fantastiska fröken stående lite över mig pekandes med hela handen. En fröken som är helt fantastisk för vår son OCH för oss. TROTS det försökte jag köpa mig tid och hitta en undanflykt genom att säga "eeeeeh ooooh...aaaaahh....äääää...jaaaaaa?" (jag väljer att sätta ett frågetecken bakom svaret då jag absolut svarade på hennes konstaterande med en fråga om hon trodde att detta verkligen var en bra idé) men jag var inträngd i ett hörn och gick ifrån föräldramötet som nybliven klassförälder. Med facit i hand så hade det kanske varit bättre om jag stod och frös på fotbollsplanen den kvällen, Marcus är SÅ mycket bättre än jag på att titta bort, titta upp i himmelen eller låtsas pilla bort något som sitter fast på kroppen. Ikväll smäller det. Första mötet med andra klassföräldrar för att diskutera Halloween. Jag var dessutom på middag igår och idag känns det som att jag drack 28 flaskor vin, vilket jag naturligtvis inte gjorde. Sovit som en kratta och är allmänt pantad och lite smått apatisk idag. Satt i 10 minuter tidigare och tittade på ett löv i trädgården och kände att det var ansträngande. Jag hoppas någon blå excellförälder har gjort ett körschema och delegerar ut uppgifter. Måste kila, ska försöka göra mig presentabel och öva på att vara seriös så dom andra klassföräldrarna blir imponerad över hur engagerad jag är. Kram
