Att vi sitter i det här huset idag började egentligen av en händelse för över 1 år sedan som innefattar mig själv sittandes på golvet, gråtandes, i vårt dåvarande sovrum i en lägenhet på Kvarnholmen. Beslut tas rätt fort i vår familj. Alltså inte vanliga beslut om vad vi ska äta till middag, det kan ta en evighet att komma fram till. Utan mer beslut om vart vi ska bo, i vilket land och vad vi ska köpa. Och det var ungefär så vi hamnade i huset vi bor i och renoverar idag. Och för att komma hit så måste jag ta en liten avstickare (tänk er en stråkorkester som spelar på låg volym i bakgrunden nu) Sommaren 2018 bestämde vi för att flytta ner till Spanien, vi fick plats på en skola i juni och i augusti hade vi tryckt vår Volvo full med allt nödvändigt vi kunde behöva för 6 månader (Vi hade med oss 2 skitstora tavlor(?), flaggor..ni vet såna där små vimplar som en pryder barnrum med(?) skrivbordslampor från IKEA (?) och en massa annat jäkla dumt som tog massor av utrymme) [caption id="attachment_86" align="aligncenter" width="2447"] (krukväxten fick dock stanna hemma)[/caption] 6 månader blir till 2 år och sedan dundrade pandemin in i Spanien med allt vad det innebar. Barnen blev inlåsta med hemskola i 49 dagar innan dom fick se dagens ljus igen, vi vuxna fick iaf gå ut med soporna och åka till apoteket/affären. Trots detta ville vi flytta ner permanent. Den 31a juni 2020 packade vi vår Multivan full med alla saker vi hade packat med oss ner och även extremt många andra saker vi samlat på oss under dessa år i Spanien. Vi bokade även på över 2kvm utrymme i en lastbil som skulle frakta upp övriga saker till oss i Sverige, bla 2 stora korgstolar som vi hittat på en soptipp i Spanien. Tja...det blir såhär ibland i den här familjen. Vi kom hem till Sverige och vårt hus som vi haft i 10 år. I juli sålde vi huset och behövde köpa ett tillfälligt boende innan vi skulle flytta tillbaka till Spanien. Den 1a december flyttade vi in i det tillfälliga boendet, en lägenhet på Kvarnholmen som vi sedan sålde i slutet på april 2021 pga tillbakaflytten till Spanien men även pga att vår utekatt absolut inte trivdes med att bo i en lägenhet. Här kan vi stanna till lite och i huvudet skapa ett sånt där ljud ni vet när man repar en grammofonskiva! För 2 dagar innan försäljning hade min man Marcus ni vet, efter många om och men tackat ja till ett jobb i Sverige som han blivit erbjuden. Dagen efter han tackat ja till jobbet reste han till någon stad någonstans i Sverige, dvs samtidigt som vi sålde vår lägenhet. Mäklaren ringde, överlycklig att vi fått ett sånt bra försäljningspris på så otroligt kort tid. Och där satt jag, på golvet och grät i vårt tillfälliga boende på Kvarnholmen. Vi är ena rastlösa jävlar! Helst bör det hända något hela tiden, och när det händer något hela tiden så tittar jag och min man ofta på varandra och säger "guuu va skönt det skulle vara att ta det lite LUGNT nångång!". Ungefär på samma sätt som när vi väl tar det lugnt nångång så föds ju alla dessa idéer om att vi ska göra saker hela tiden. Det kända momentet 22! Lägenheten såldes i april, utflytt i augusti, dvs oceaner av tid om ni frågar en prokrastinerare. Att det är en sommar däremellan och att folk helst inte säljer sina boenden då var inget vi tänkte på i lurmånaden 3,5 månader ifrån. Våren kom och vi kikade runt på det ena objektet efter det andra, men störde oss hela tiden på alla mäklare och straffade oss själva genom att straffa mäklarna genom att inte vara med och buda på objekten. Efter en tid var paniken så pass hög att vi funderade på att köpa tillbaka vår lägenhet på Kvarnhomen genom att betala lite extra. Men ibland så lyssnar universum. Så där stod vi, en dag innan mannens födelsedag och hade fått hugg på ett hus "off market"som vi fick titta på. Kvinnan som bodde i det "ville inte ha något jävla spring i sitt hus, jag har ju en katt!?" Jag kände att jag älskade den kvinnan på en gång av massa olika anledningar. Samma fredag kl 11 mitt i sommaren var vi där. Vi mötte mäklaren på uppfarten och tittade upp mot huset och sa i kör "VI TAR DET!" Mäklaren propsade på att vi i alla fall var tvungna att gå in i huset innan vi bestämde något sådant. 11.05 när touren var över sa vi "VART SWISHAR VI!?" för att hon bestämt skulle veta att här fanns det minsann inga vare sig tveksamheter eller brist på pengar (herregud ibland är lögner ett måste för att överleva). Kl 14.00 samma dag skrev vi med ägaren som sa att hon skulle gå hem och fira genom att äta korv. Ni fattar va, hon är min nya idol i livet. När folk frågar vad vi har gjort med huset när vi nämner ordet renovering så brukar vi svara med att fråga oss själva vad vi inte har gjort med huset. Tänk er ett hus från 30-talet, snett och vint och jävligt. Om du nu behåller ytterstommarna och gör om resten, där är vi. Det hade kanske absolut varit smartare att riva huset och smälla upp ett nytt hus men vilken erfarenhet hade det gett oss? Nu hade vi även universum på vår sida under den värsta tiden av renoveringen, dvs när det inte fanns någonting i huset, och hittade ett hus i vårt gamla område som vi kunde hyra i 4 månader för en halv förmögenhet och lite till. Men så värt att slippa bo i en renovering och signa skilsmässopapperna innan vi fått möjlighet att flytta in i huset tycker vi. Så, så värt. Och nu är vi här, i ett fantastiskt hus där allting vi ser har vi själva skapat...eller i alla fall betalat för. Mäktig känsla ändå. Vi är ännu inte klara, så ni som gillar renoveringar och inredning, ni kommer förhoppningsvis få er beskärda del här också. Livet kallar, dvs barnen ropar, time to to the slave dance. Kram
