Hejsan lördag, hejsan ledighet, hejsan underbara liv, hejsan att jag får uppleva dig. Det här har varit en vecka med många känslor, aktiviteter och upplevelser. I korta drag då (jag ska försöka i alla fall...nästan alla vet nog att jag kommer misslyckas, men vad gör det så länge vi får leva) Torsdag morgon: Gäster i studion även denna vecka. Och inte vilka gäster som helst, i gårdagens avsnitt trilla Louise (@hejhejvardag) och Julia (@juliawibbe) in i podden. Vad som händer om du petar ihop 3 kvinnor som älskar att prata och höra sin egen röst i en studio? Jo det resulterar i ett 80 minuters långt avsnitt där vi färdas mellan självhat och hybris. Älskar att dom kunde dyka in i podden och vikariera för Malin. Deras podd är fantastisk. Louise och Julia poddar heter den. Lyssna om du har tråkigt någon dag, du kommer inte ha tråkigt längre efter det. Och hur är det med Malin är ni många som frågar! Alltså, Malin har aldrig inte kunnat podda oavsett hur dåligt hon har mått. Ni som följer henne vet ju att hon haft covid typ tjugo tusen gånger och att hon sen varit sjuk i sviterna av covid i en miljon år typ. Som om det inte vore nog så har hon den jäkla oturen att dra på sig detta som läkarna tror är hjärnhinneinflammation / hjärninflammation när hon var och jobbade utomlands. Det är så sugit att det knappt går att nämna. Jag saknar henne i studion, jag saknar henne i vardagen och jag hoppas att hon snart är på benen så livet kan bli som vanligt för henne igen. Torsdag efter podd: Kisspaus i Humlan. [caption id="attachment_862" align="aligncenter" width="3088"] Ja, jag tog bilden på mig själv.[/caption] Torsdag lunch: Lunch med Elina som driver en sån jäkla grym pr-byrå: @gastropr Hon specialiserar sig på mat och dryck, och det är ju det jag försöker specialisera mig på i mitt liv också. Gemensamma intressen brukar ofta leda till kärlek. Kärleken i torsdags var en 4,5 timma lång lunch där vi avhandlade allt från affärer till hur fantastiskt livet kan bli. Torsdag middag: soffhäng med familjen Fredag morgon: Morgonpromenadmöte med kollega. "Du tar väl med dig hunden" sa min man. Vår hund är nu 1,3 år gammal. Jag tror det är den klassiska tonårstiden. Jag tror absolut att det går att jämföra med att ha en riktig tonåring. Nu har ju jag en riktig tonåring också, eller snart i alla fall då han fyller år 1a december. Att gå ut och gå med vår tonåring tar tid. Det släpas med fötterna, han vill gärna inte gå och det hållet jag vill gå, oftast vill han i och för sig gå hem. En powerwalk är liksom inte att tänka på när jag är ute och går med min tonåring. Och det är precis så det är att gå ut och gå med Sture. Det.tar.tid. Han ska lukta på allt, kissa på allt, och gärna hälsa på alla hundar han möter...ofta också gärna försöka sätta på dem. Sammanfattningsvis kanske vi kan komma överens om att den enda likheten egentligen mellan en tonåring och en tonåring-hund är att det är svårt att gå ut och gå snabbt med dem! Och det var ju det jag skulle komma till här. Tanken med morgonmötet var att förena nytta med nöje, dvs snacka jobb och samtidigt få motion. Jag vill aldrig ha ett möte inomhus igen. Fredag lunch. Åt en dubbelnougat i badkaret. Fredag eftermiddag: Fika och föreläsning med Cancerfonden och Lindex. Fan alltså. Jag älskar cancerfonden. Jag älskar deras jobb. Jag älskar deras eldsjälar som jobbar åt dem. Jag älskar allt dom gör. Jag har själv haft ett gäng uppdrag med dem. Mitt absolut värsta och bästa var när jag tillsammans med en vän var programledare under en helg på "Game of hope". En gala som sändes online, där olika gamers tillsammans med oss samlade ihop pengar till barncancerfonden. 1 miljon fick vi ihop till slut. Och som jag grät. Inte av lycka för pengarna som gick till forskningen. Utan alla människoöden. Vi intervjuade cancersjuka barn, vi träffade föräldrar som har barn med cancer som tillfrisknat och föräldrar med barn som inte klarade sig. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jessica Lasses (@jessicalasses) Jag har som många en egen cancerhistoria. Så att få möjligheten att delta på event tillsammans med företag som kämpar med att dra in pengar till cancerforskningen och dela deras budskap är otroligt viktigt. När jag satte mig ner för att lyssna på hur våra bidrag bidrar till att forskningen går framåt, och att antalet kvinnor som dör i bröstcancer faktiskt minskar så känns cancer ibland hoppfullt. För 100 år sedan dog vi av sjukdomar som vi idag överlever, förhoppningsvis kommer vi dit en dag med cancer. Var tredje person drabbas av cancer, men så många fler än så drabbas, vi alla runt en person vi älskar drabbas. Att mista en person i cancer, eller leva med en person som mister sin närmsta i cancer är fruktansvärt på alla sätt. I många fall måste vi människor bli varse för att engagera oss, har du en gång drabbats på ett eller annat sätt av cancer så slutar du aldrig engagera dig. Nu kliver vi in i oktober månad. Bröstcancer månaden. Årets rosa band är designat av Emma Örtlund. Så jäkla cool är hon. Lindex höll i eventet igår. Dom skänker 10% av alla sin försäljning av bh-ar under oktober månad till cancerforskningen. Behöver du en bh, köp den på Lindex denna månad. Behöver du inte en bh, så löp och köp bandet och visa att du stöttar alla våra systrar och visa alla drabbade att ingen är ensam i detta. Köp banden här. [caption id="attachment_855" align="aligncenter" width="2160"] Jag och Hannah fotobombas av Markiz[/caption] [caption id="attachment_852" align="aligncenter" width="1170"] Emma Örtlund, designer av Rosa bandet 2022[/caption] [caption id="attachment_851" align="aligncenter" width="4032"] Susanne från Lindex och Ann Söderlund som fick precis alla att gråta när hon berättade sin cancerhistoria.[/caption] [caption id="attachment_849" align="aligncenter" width="4032"] Ann och Anitha. Piff och puff. Ler och långhalm. Kalle och Kajsa. Bill och Bull. Bonnie and Clyde. Osv. Oavsett: sån jäkla powerduo.[/caption] [caption id="attachment_845" align="aligncenter" width="4032"] Bukett från Interflora. Hjärtemoji.[/caption] [caption id="attachment_844" align="aligncenter" width="4032"] Tutthållare.[/caption] Drog med mig en extra bukett till Malin som såklart också skulle varit på plats, men som om du var uppmärksam på starten av detta inlägg, så kunde hon såklart inte närvara pga sjuk (också helt okej om du glömt bort pga mycket info). Älskar att jag fick se henne en stund innan jag susade vidare. ...till samma kollega som jag mötespromenerade med på morgonen. Samma person som jag kan hänvisa till när ni säger "oh ni har så fint hemma, vem har valt och gjort detta?" Jo, det har hon gjort. Jag menar kolla hennes lya. [caption id="attachment_842" align="aligncenter" width="4032"] Ni fattar inspon till min bokhylla va!?[/caption] Ni ser min bokhylla i slutet av inlägget här. Och även före och efter renovering av vår undervåning och kök. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jessica Lasses (@jessicalasses) [caption id="attachment_841" align="aligncenter" width="4032"] Åsa tar hand om buketten från Interlora. Emelie dricker vin. Precis som det ska va.[/caption] [caption id="attachment_839" align="aligncenter" width="4032"] Detta är livets bästa. Ett kök fullt av vänner och deras barn.[/caption] Idag lördag. Har två vänner som kommer över på middag iom att mannen har lämnat mig för att hitta sig själv i skogen tillsammans med sina män i ett dygn. Vandring står på schemat. Alltså dom ska gå en mil sen äta middag på restauran och bo på hotell. Men uj så taggat. Okej, måste gå. Ska baka med barnen innan mina kvinnor dyker upp. Dvs jag kommer baka och barnen kommer gå och komma tillbaka när det är dags att slicka byttan.
