2 veckor innan jul var vår yngsta, Dogge, sjuk och hemma från skolan i typ 6 dagar. När vi sen på jullovet drog upp till Lofsdalen fick vår äldsta, Oscar, feber första kvällen men gick som ett mirakel över till dagen efter. Dagen innan nyår började jag känna något krypande, det krypande utvecklades sen till hosta efter några dagar, och nu är hostan ett jäkla faktum. Det försvinner aldrig heller. Vägrar att vistas på offentliga platser pga host-shamingen som föddes iom coviden. Ligger hemma i soffan och funderar på vad som är bäst för min hosta. Har testat vin, fernet, Moscow Mule och honungsvatten. Inget funkar. Är mao slagen i min teori annars att Fernet fungerar bra för allt. Men inte mot hosta. Är frisk i övrigt, men idag stod jag lite sådär framåtböjd som en kan göra ibland, hostade till och skapade ett fint litet ryggskott. Tack så mycket. Ligger nu i soffan och utnyttjar absolut situationen och skriker om att bli servad mest hela tiden. Jag har förstått att typ halva Sverige varit förkylda den här julen. Att alla hostar, känns ändå skönt att vara i gott sällskap liksom. Marcus däremot, har inte fått hostan...än. Han är nojig som fan och tog precis en whiskey i syfte att "det dödar bacillerna", synd att jag inte dricker whiskey, annars kanske det är det jag skulle ge mig på...fast lite sent i förebyggande syfte. Börjar bli sugen på glass faktiskt, kanske ska ropa på någon familjemedlem så dom får hämta det till mig. Eller så kanske jag skulle testa det där med ferneten igen?
