Lördagen spenderades i soffan. Sträckkollade Love is blind och Marcus undrade när detta event bestämdes och hur det kom sig att han hade missat inbjudan. Söndagen gick inte i samma stil. Startade dagen med att glömma bort och äta frukost och gick sen genom skogen i 13 minusgrader till Local Soul i Nacka strand och körde först ett 30 minuter yoga core pass med efterföljande Yinyasa strong flow och gick sen tillbaka. Åt några gamla scones från frukosten och sen åkte vi iväg till Oscars basketmatch. Skjutsade sen någonstans efter första perioden Douglas till hans fotbollsträning och åkte sen tillbaka för att heja fram Oscars lag till en förlust. Åkte hem, droppade barnen i huset och åkte till Ica Maxi för att handla middag. Ni vet hur det blir när en åker till affären utan att ha någon plan över huvud taget för vad som ska stå på middagsbordet. Vi köpte helt enkelt det vi blev sugna på, dvs gjorde egna småpizzor, burrata med apelsin, rå broccoli som blivit kärleksfullt masserade med olivolja, flingsalt och citronsaft, och sen lite frukt på det...och ja, cocktailtomater som legat i ugnen på låg värme länge, tillsammans med olivolja och flingsalt och sen stjälps över på ett fat med turkisk yougurt: gott till exakt allt. Pratade sen om fenomenet som hela Sverige pratar om, dvs Christofer i Love is blind och hans hjärtans fröjd och eviga jävla längtan. Sa till Marcus att han måste trademärka detta snabbt som fan innan någon gör något av det och då är det försent... med det sagt, han skyndade väldigt långsamt eller inte alls. Känner själv att jag har använt detta alldeles för många gånger själv nu och vill helst strypa den person som säger denna mening igen. Mest av allt hoppas jag att Christofer tar det med en glimt i ögat och inte ångrar att han inte slog slag i saken själv med att skapa t-shirts och korv full med slaggprodukter och mjöl innan någon annan gjorde det. Nu längtar jag bara till att få se klart det här spektaklet Love is blind så jag kan gå vidare i livet. Tjing
