Det finns fan ingen bättre känsla än att vakna upp på morgonen och känna denna känslan. Det är som att jag är lite gladare, lite mer avslappnad och lite mer redo att axla dagen även om det ligger bajsmackor framför mig. Älskar känslan av: fredag och fredagskänslan.Jag tror inte jag är gjord för att jobba egentligen. Alltså jag älskar stundtals att jobba, det är en sann historia även om den låter falsk iom hur jag startade detta stycke. Men, jag tror, att om jag bodde på rätt plats på planeten, med rätt summa på bankkontot, då skulle jag nog fasen ej jobba. Jag ser mig på den här platsen jag kommer till inom kort just nu, varför vet jag inte, men det känns så jäkla dekadent och fantastiskt så jag har svårt att tänka på en annan plats än denna när jag tänker på lycka: Key West! Det är märkligt egentligen, för jag har varit i Key West ett dygn för ganska exakt 13 år sedan, Oscar var då 1 år och 2 månader...typ den jobbigaste åldern av dom alla. Anyway, vi hyrde hus 2 veckor i Florida och tog en tripp till Key West. Om jag minns rätt så är det 42 broar du behöver passera för att komma till Key West. Och på varje ö du passerar så får du bara köra i 30 km i timmen, så själva resan till Key West var otroligt plågsam. I början kändes det skoj att räkna broar "Passerat bro 1, BARA 41 kvar HA HA HA" - "Passerat bro 2, bara 40 kvar, hahaha!". Att passera bro efter bro efter bro och krypköra över varje jälva ö med en unge i baksätet som absolut ville göra allt annat än att åka bil i den åldern var med facit i hand inte livets bästa ögonblick. "Passerat bro 11, va i HELVETE HUR FAN LÅNG TID SKA DET TA, 31 JÄLVA BROAR KVAR!!!!" Ni fattar State of mind vid bro 28 typ: "kära dagbok, passerat bro 20, jag kan inte se att vi någonsin kommer komma fram, alla i gruppen har tappat lusten att leva och jag ser döden som en positiv utväg, 22 broar kvar...." De sista broarna var så plågsamma vill jag minnas, vi satt liksom i varsitt säte och mumlade "passeratbro33..vet ej hur länge till vi orkar, broar kvar, tar aldrig slut, over and out" Jag vet att det typ inte går att jämföra, men det tar alltså lika lång tid att köra över dessa jävla broar som det tar att flyga Stockholm - Marbella. Du blir lite sjuk i huvudet av att åka på en bro i över 4 timmar...bara ett litet ryck med ratten bara så kör du rakt ner i havet nedanför dig...mmmm...den ljuvliga tanken fanns där. Dagen efter vi hade åkt alla 42 broar så åkte vi hem igen. Jag hör när jag skriver detta hur sjukt det faktiskt är, men så gjorde vi. Osäker på hur hemvägen gick, den kan ha gått åt helvete, allt är oklart då jag inte har ett minne från hemresan, förträngd pga trauma tror jag. Trots detta så har jag en sån underbar bild av Key West i min hjärna just nu. Jag vill åka dit, hänga runt, låta barnen springa på gatorna som kantas av så vackra hus och miljöer. Oscar kanske kan ta jobb som dykinstruktör och Douglas kan starta en barberarsalong, Marcus kanske kan öppna en bar och jag är den där personen som bara glider omkring barfota i harmoni. Ni vet en sån som sakta men säkert förvandlas till en inventarie i en by, som tidningar skriver om och som turister fotograferar och som till slut hamnar på The tonight show med Jimmy Fallon....Jag ser mig själv framför mig, gu så vacker jag är. Sen bor vi bara där och är lyckliga. I och för sig så har du ju typ inget annat val för ingen jävel vill ju någonsin åka därifrån pga alla broar, men just nu så känner jag ändå att jag skulle finna lugnet på just Key West. Nu har jag ju ett jobb, och det jobbet behöver jag ju, och jag älskar det faktiskt, och det är ju det där med summan på bankkontot också. Så Key West får vänta och jag får fram tills dess ynnesten att älska fredagskänslan! För face it, om jag skulle bo i Key West och glida omkring barfota i harmoni hela dagarna, vem fan skulle bry sig om fredagskänslan då? Så, måste dra, pengarna ska in så framtiden kan planeras. Ha en magisk dag och en fantastisk helg hörni. Kram Jessica
