Godmorgon, hoppas ni mår kanon Och är redo för midsommar. Igår tog jag äldsta sonen och den enda hunden Sture och hoppade på en Waxholsbåt ut till landet. Jag hade målat upp en bild av fröjd och harmoni. Jag och min son skulle sitta runt ett bord i restaurangdelen, äta god mat, dricka lite kaffe och blicka ut över skärgården som passerar förbi utanför vår fönsterplats. Nja. Så blev det ej.Till en start så tror jag att hela Stockholm och alla kranskommuner skulle med samma båt. Det var knök, så pass knöl att folk började paxa platser sv varandra, överförde en diskussion mellan 4 äldre kvinnor och lika många yngre förmågor: ”tja hej, eeeh när ska ni av?” - Jo vi ska av vid vackra gröna Gällnö vi, jag minns min barndom då ja… -”ah ok! fine om vi tar över era platser då!? - ”ja jo det ska nog gå bra, jo på Gällnö så sk…” - ”Ah nice - då kommer vi strax innan och tar över, tja” Längre bort i båten hörs sen den yngre förmågan skrika ”PAXAT! Nu: BÄRS!!”. 10 minuter innan Gällnö brygga stod sen 4 ynglingar och stirrade på de äldre kvinnorna för att visa att det var deras rättfärdiga platser pga pax. Jag och Oscar hade inte paxat några platser, vi hade ändå lyckan att få sitta bredvid varandra, inträngda mellan 1 man som drack bärs, ett yngre gravid par som sen bytte plats med två pratglada äldre kvinnor som också skulle av vid Gällnö, samt en tvåbarnsfamilj med döttrar i åldern ca 1,5 och 3. I sätet bredvid oss kom det ett par med en löpande tik, eller jag misstänker det baserat på Stures frustration och läten som pågick nästan resten av resan som varade i 2 timmar och 20 minuter, men som kändes mer som ett långt dygn. Maten, en vegans wrap för 108:- var inte en upplevelse för varken smaklöar eller plånbok, släng på en cola zero för 35:-, dubbla sen hela beställningen och släng på 3 pannkakor för 80:- så har ni vårt matintag på resan där vi satt inklämda bland öldrickande främlingar, en iof överraskande lugn barnfamilj, två pratglada kärringar och en kåt hund. Det här fröjdfulla och harmoniska var mer plågsamt och uppstressande, och när Sture med ca 35 minuter kvar på båtresan började titta på mig med intensiv blick och doften som då och då som var exakt lika intensiv så växte paniken ännu mer då jag inte önskade hamna i ett läge där inte ens barnfamiljens blöjor hade kunnat hjälpa hundens behov. Fördelen med en extremt stressig resa är att slutdestinationen ter sig om möjligt ännu mer avslappnande. Så. Nu är vi här. Vaknade upp i morse, tog en kopp kaffe i tystnaden och gick sen ner för ett morgondopp i ett överraskande iskallt hav. Solen skiner, min egen barnfamilj är på plats, vår öldrickande bästis Pontus är med, jag och mamma snackar som två gamla kärringar och hunden har precis skitit. Jävlar så fröjdefullt och harmoniskt det är nu. Hoppas ni får en magisk midsommarafton nu som blir förbannat harmonisk. Och ett kärleksfullt tips: hoppa över snapsen om du firar med barn. Kram
