Jag sover extremt lätt, eller jag är lättväckt i alla fall, så när hunden mitt i natten hoppar ner från sängen han aldrig absolut inte skulle sova i från början, så vaknar jag av det. Ni som har en hund som sover hela natten vet vad jag pratar om. Ljudet av tassar mot parkett som vankar av och an är aldrig en positiv historia mitt i natten. Så, inatt kl 04.25 och sen igen kl 04.55 var jag ute, i morgonrock, på gatan och tittade på min hund som sket helt enkelt. När jag stod där i natten så insåg jag samtidigt hur mycket jag älskar det här djuret, och hur hemskt det måste vara för honom att liksom vara fånge hos oss så pass att han inte kan uträtta sina behov utan att ta hjälp av oss. Tortyr liksom. Funderade samtidigt om det inte skulle vara en bra idé ändå att flytta till typ Canada, bosätta sig i en stuga i vildmarken, låta Sture löpa fritt och gömma oss från verkligheten. I nästa andetag inser jag att det där med hemskola skulle falla över oss igen och kände att det är en väldigt dum idé. Idag är det söndag. Jag har lovat barnen att Halloween pynta huset, är det någon högtid jag älskar så är det denna. Är helt paj efter nattens promenader, men har vi sagt att Halloween ska upp så ska den upp. Nu, dusch, vakna till liv och pynta huset till död. //Jessica
