Men hejsan hallå hörni. Hoppas ni mår fantastiskt! Livet för min egen del har börjat plana ut nu efter ett par veckor av känslomässigt kaos, och då kommer som bekant alltid den lilla överraskande men ändå välkända baksmällan. Tröttheten och spänningshuvudvärken som dagligen är på besök har visat sitt och kan dra nu tänker jag, hejdå liksom, jag har förstått vad du vill säga. Meeen nu skiter vi i det och fokuserar på sånt som är skoj istället! Och då tänker ni: "Jaha bakifrånsex!?" nej säger jag, jag tänkte mer på vår renovering. När vi köpte vårt hus förra året, och startade renoveringen så var trappan till entren ett av dom största problemen. Den tidigare entrén var en utmaning, baserat på att den näst intill var i 90 graders vinkel att klättra upp för. Jag såg framför mig hur både våra barn och våra föräldrar föll som käglor nedför den och hur vi skulle få spendera åtskilliga timmar på akuten med gipsade knäskålar och höftproteser. Vi gillar också tanken på att ta oss upp säkert fram till huset och väl vid ytterdörren kunna ställa av både matkassar och eventuella andra attribut som bärs fram och tillbaka i livet. Eftersom huset också har begränsat med förvaring i form av förråd så var det viktigt för oss att även få till något sådant utan att behöva fuskbygga en attefallare på tomten som vi inte har någon plats för. Dräneringen gjorde också sitt, vilket fick marknivån att försvinna ännu längre ner från huset. Efter att ha diskuterat med vår bästa arkitektkompis så kom vi fram till denna lösning. Nu får vi plats med både förvaring och cyklar under trappen, en win win fast mest för oss. I helgen kom det nya räcket på plats vilket vi har längtat efter mer än en incheckning på ett två-veckors-all-inclusive-spa (finns absolut ingen ironi i detta utan allt som står skrivet är sant) När vi sen äntligen murade upp trappen så har vi haft ett väldigt ostabilt räcke en längre tid, ni vet ett sånt där räcke där det suger i svanskotan om någon person tyngre än 25 kilo har vilat sig mot räcket. Rent estetiskt så har det heller inte passat in riktigt i vårt jobb att gå mot att få fram funkisstilen i huset. Nu efter sommaren så fick vi äntligen tillfälle att måla huset. Eller vi valde att måla halva huset för att fortsätta till våren 2023. Detta är otroligt påfrestande för en person med mig som älskar quickfix´s och gärna vill ha allting klart redan innan allt har skett. Men nu har det sett ut såhär och jag börjar liksom vänja mig vid att halva huset är vitt och resterande halva är gult. Och om jag ska vara helt ärlig så hade jag även vant mig vid träräcket, det var det där med den lilla detaljen med att helst slippa bli stämd av någon om räcket hade brustit och någon hade ramlatt ner och brutit nacken. Tänk er lite puts på detta, och någon traditionell färg som matchar vitt. Det kommer bli så bra. Tänker att jag inom kort ska presentera hur altanen blev. En plats som heller inte varit en barnlek att få fram på bästa sätt. Utgångsläget var detta.. Detta är alltså vårt nästa projekt som vi håller på med... Okej måste kila, tisdagsmiddag står på schemat, dvs i alla fall 2 rätters eftersom inga i vår familj kan äta samma mat. Kärlek till er, och gläds av kärlek tillbaka, sånt är alltid fint. Kram
