Marbella var såklart underbart. Men jäklar så fint det är att komma hem till familjen igen. Jag har aldrig så bråttom av ett plan som de gångerna som jag reser utan min familj. Jag är absolut den som ställer mig upp först, sliter ner min väska utan att tänka på andra, hetsar sen fram med väskan och skriker till folk att "vika undan för fa-an!" och springer sen genom Arlanda och puttar folk ur min väg för att hoppa på ett snabbtåg in till stan. Okej, inte helt sanningsenligt men känslan i kroppen är exakt såhär. Det var så otroligt underbart att komma hem till familjen, borta bra men hemma bäst passar alltid bra när familjen är lämnad kvar här hemma. Bäst av allt, i alla fall om du frågar Douglas, är när jag hämtade honom på skolan efter jag landat och var så exalterad att jag liksom hoppade in i bilen med ett skutt vilket resulterade i att HELA min bralla sprack, fick gå in på skolan lite sådär blygsamt och tänka mig för åt vilket håll jag vände mig och åt vilket håll lärare versus elever stod, inget av hållen är bättre än det andra men barnen lär ju knappast anmäla mig i alla fall tänkte jag. Nu när jag är hemma har jag bara ett fokus och det är mig själv, eller typ i alla fall, i mig själv ingår ju ändå 2 barn, en man, ett par jobb, en hund och en katt, men utöver dem och det är det jag som gäller. Den här förkylningen som jag dragits med under hela januari ska liksom bara lämna min kropp nu, så är det bara. Funderar på att dricka tusen liter vatten, inte dricka tusen liter bubbel, kanske tom starta en cleanse, en juicedetox för att bara rensa bort all skit som uppenbarligen ligger någonstans i min kropp och får mig fortsätta vara småsjuk. Det är så förbannat jobbigt att inte vara tillräckligt sjuk men ändå inte tillräckligt frisk, är inte van vid att energin liksom inte räcker till. Normalt har jag en energidepå som är väl påfylld oavsett situation, jag hittar alltid den där lilla extra energin när jag behöver den. Men nu är jag helt urlakad, lite läskig och obekant känsla faktiskt. MEN, jag förstår och jag måste liksom läsa signalerna i min kropp just nu, och så får det blir. Ikväll hoppar jag över en middag med vänner och till helgen ser det ut som att jag kommer hoppa över resterande födelsedagsluncher och middagar som var inplanerade. Jag VET att jag kommer få grov FOMO men jag vet också att om jag fortsätter vara halvsjuk så kommer jag säkert missa allt framåt. Inte perfekt helt enkelt. Så, nu är det lite vila som gäller, kan bli kul, har liksom aldrig gjort det tidigare // Jessica
